Bildpoeter lyser upp konstvärlden

Barbro Gustafson är en återkommande utställare hos Galleri Linné. En konstnär med en osedvanligt sensibel känsla för färgens egenvärde; endast lätt antydda linjer markerar horisonter, gestalter eller andra motiviska detaljer i hennes målningar. Det är färgen som är Gustafsons redskap, brukad med den finess och återhållsamma styrka som bara en mästarhand är mäktig.
Det kan handla om det mildaste solregn som tillåts flöda över duken, det kan vara isblå vind över Lofoten, rörlig och fri så att den nästan känns mot huden.
En bild av ömhet blir med Barbro Gustafsons estetik så reducerad och varsam att alla störande detaljer förkastats till förmån för en nästan ikonisk bild där var och en kan känna identifikation.

Inget särskilt nytt har hänt i det här måleriet sedan det senast visades hos Galleri Linné. Barbro Gustafson har funnit sitt uttryckssätt och är klok nog att hålla fast vid det. I sina bästa dukar står hon inte en Evert Lundquist långt efter i subtil poetisk kraft.
Kerro Holmberg är även hon poet, i ord såväl som i bild, men med en helt annan dialekt än Gustafsons. Nu visar Galleri Strömbom en tematiskt sammanhållen utställning av Holmbergs mycket formsäkra måleri.

Den här gången är det porträtt av ryska kvinnliga avantgardister inom litteratur och konst som varit föremål för konstnärens intresse.
Det är det tidiga 1900-talets modernister och avantgarde som Kerro Holmberg porträtterat. Ur den vita duken växer de kvinnliga poeternas porträtt fram; utan omgivande miljö blir de märkligt tidlösa.
Som solitärer i egen kraft träder de fram och möter en sentida betraktare med öppen blick.
En Varvara Stephanova, litauisk till börden, hustru till den betydligt mer namnkunnige Alexander Rodtjenko.
Ett vackert porträtt av ett skyggt, halvt bortvänt ansikte, lite undanglidande, svåråtkomligt. En Elena Guro, liksom Kerro Holmberg både poet och konstnär. Holmberg placerar henne centralt i bilden.

Här liksom i de övriga porträtten används färg och lätt amorf form som distanserande och samtidigt karaktäriserande markörer.
Det här är kvinnor som genom Kerro Holmsbergs måleri lyfts fram ur historiens glömska. En gång spelade de viktiga roller i den ryska kulturen: Nadesja Udaltsova som assistent till självaste Malevitj, Véra Pestel, en av konstnärerna i samme Malevitjs krets av suprematister.
Och så, bland alla dessa personligheter, placerar Kerro Holmberg porträttet av Anastasia Filippovna, en fiktiv gestalt, hämtad från Dostojevskijs roman Idioten. Ett djärvt grepp som ger porträttgalleriet ytterligare dimensioner.

Konstnärsklubbens lilla Galler 1 är en känslig utställningslokal, ofta överlastad när utställande konstnärer haft svårt att sovra bland sina verk.
Den åkomman lider inte Marianne Wrete av. Med föredömlig självinsikt har hon valt inalles sju verk, alla exponerade på galleriets nedervåning till sin utställning. Det handlar om en stillsamhetens, tystnadens och den rena linjens harmoniska poesi.

Mild färgskala i svart, grått och blekgult, rena linjer, inga krav på föreställande motiv: Så här finstilt och vackert är det sällan en konstnär förmår uttrycka sig. Marianne Wrete gör det, och inte bara ögat utan alla sinnen får lisa och näring i hennes fina utställning.

Bildpoeter lyser upp konstvärlden

Rysk avantgardism hos Galleri Strömbom, flödande kolorism hos Galleri Linné och stram renhet på Galleri 1. Denna vecka ger en konstrond i Uppsala rik utdelning, skriver Cristina Karlstam