Berättelser om en annan verklighet

Existentiella frågor om identitet, autenticitet, och individualism liksom spörsmål om verklighetsbegreppet är så frekventa i dagens konstliv att de ibland kan kännas tröttsamt efterhängsna och svåra att variera. Men allt beror givetvis på hur det görs; det är bara sättet att gestalta de frågor som kan synas eviga som skiljer sig åt.

När Uppsalabördige Matti Kallioinen nu intagit Teatergalleriet med tre videoverk är det just kring sådana ämnen han rör sig. Och det som är så speciellt med Kallioinen och som gör att hans konst alltid känns igen är det sätt på vilket han med referenser främst till populärkulturens symboler iscensätter sina existentiella dramer. Det är vår egen tids teknologi med glidningarna mellan fysisk och virtuell verklighet som Kallioinen använder på ett alldeles eget, tekniskt suveränt sätt. De som är förtrogna med dataspelens värld känner säkert igen sig i hans tablåer.

Med hjälp av aktörer som avklätts sina individuella identiteter och med plastiga kroppsstrumpor i silver och fluorescerande färger förvandlats till avkönade Aliens spelar Kallioinen upp ett slags visuella teaterstycken där tillvarons grundvalar nuddas. En musik som närmast verkar hämtad från de virtuella världar varifrån även hans rollinnehavare tycks härstamma förstärker intrycket av främmande verkligheter som endast är tillgängliga via den mest raffinerade teknologin.
Utställningens huvudverk, det knappt halvtimmeslånga videoverket The self destructive Theory, är inspelat på ett rehabiliteringscenter där rekvisita som ett färgglatt bollhav, eterisk musik och drömska vattenskulpturer kommer till användning som scenografi. Det är här sökandet efter en verklighet som kan göra anspråk på att vara den enda och sanna äger rum. Och det är här som det slås fast att varje sådan "verklighet" är en dröm. En av replikerna i den engelska dialogen lyder: Release me from myself.

Det som spelas upp i flytande, drömska sekvenser, inte utan humoristiska inslag, är just ett tidlöst existentiellt drama som paradoxalt nog också känns mycket samtida genom sin virtuella gestaltning. Det är sinnligt, eteriskt, drömskt och science fictionartat på en och samma gång. Samtidigt vilar det en nästan rörande ömhet över de agerandes rörelser och den dialog som trevande söker efter svaren på tillvarons och människans gåta. Kallioinens "rymdvarelser" är tveklöst produkter av virtuella världar och samtidigt så egendomligt bekanta.

När Magasin 3 i Stockholm firade sitt 20-årsjubileum med en utställning sammanställd med verk ur samlingar, inbjöds en enda konstnär att med ett nytt verk rikta blicken framåt. Konstnären var Matti Kallioinen, som byggde ett fantastiskt konstrum utanför konsthallen, där videoverket The beautiful Robot visades. Samma verk kan nu ses hos Teatergalleriet, där också Kallioinens video The gentle people of Utopia ingår en utställningen. Och den som vill lära känna denna mycket speciella, hyperbegåvade konstnär ännu mer rekommenderas ett besök hos SLU i Ulltuna, där Kallioinens installation Det saftiga och fruktiga i näringslandet sedan i höstas har sin fasta placering.
Med Matti Kallioinens utställning placerar sig Teatergalleriet åter ibland landets riktigt intressanta platser för den konst som skapas av dagens unga konstnärer.

Berättelser om en annan verklighet

Matti Kallioinen diskuterar tidlösa, existentiella frågor med ett språk hämtat från den virtuella världen, skriver Cristina Karlstam.