Bakom minnets skyddande hud

Annika von Hausswolff är en av de mest uppmärksammade och framgångsrika unga svenska konstnärerna såväl i Sverige som internationellt. 1999 representerade hon Sverige vid Biennalen i Venedig, och hösten 2004 ägnades hon en stor utställning på Uppsala konstmuseum.
Magasin 3 Stockholm konsthall har under alla år följt och stöttat von Hausswolffs konstnärskap genom att köpa in det mesta av hennes bilder till sina samlingar. År 2000 arrangerade man en utställning där von Hausswolffs bilder från Venedigbiennalen mötte Jane och Louise Wilsons verk. Och nu är det dags för den stora von Hausswolffutställningen i konsthallen i Stockholms frihamn.

Ich bin die Ecke aller Räume (Jag är hörnet i alla rum) är den (som alltid när det gäller den här konstnären) lätt kryptiska, poetiska titel på en utställning som omfattar ett 50-tal äldre och nyare verk inklusive en för utställningen specialgjord installation.
Inför Annika von Hausswolffs bilder erfar betraktaren ofta en vag känsla av osäkerhet och obehag. Någonting har hänt, men det vi ser i bilden är bara spåren av denna okända händelse.
En kvinna har lagt sina strumpbyxor i blöt i handfatet. Men kranen har inte stängts av, vattnet fortsätter att rinna. En blomkruka har fallit ner på golvet från fönsterbrädan. En dörr på glänt i det i övrigt tomma rummet tyder på att någon nyss, till synes brådstörtat, lämnat rummet.
Två till synes triviala, vardagliga händelser görs till oberäkneliga, lite skrämmande skeenden genom den sakliga fotografin, som medvetet verkar utelämna viktiga bildelement.

I andra bilder är känslan av nyss timad större eller mindre katastrof tydligare. Den flytande nakna kvinnokroppen i vassruggen, herrskorna som tycks ha tappats vid en våldsam rusning i trappan, eller de lösa dynorna i soffan som ligger huller om buller som efter ett slagsmål eller en kamp.
Vad är det egentligen vi blir vittnen till i von Hausswolffs bilder? Är det över huvud taget möjligt att på allvar iaktta och förstå ett aldrig så vardagligt och närmast trivialt skeende? Är våra sinnen tillräckligt sensibla för att fungera som vittnen? Eller är det verkligheten själv som är så beskaffad att den förblir obegriplig och kanske rent av outhärdlig?
Själv hänvisar Annika von Hausswolff till Sigmunds Freuds teori om täckminnet (vi "minns" något annat och mindre traumatiskt än det "verkliga" minnet) som en viktig filosofisk grund för sitt bildskapande. Omsatt i fotografisk bild kan tanken hos von Hausswolff ta gestalt just i sådana bilder som strumpbyxorna i handfatet eller de tappade skorna i trappan.

I andra bilder tycks det skyddande och kamouflerande täckminnet vara nära att brista och avslöja det egentliga skeendet. Flickan som försvinner ut ur bilden med genant neddragna byxor är en sådan bild där vår fantasi lättare kan föreslå en bakomliggande förklaring till den uppkomna situationen.
En annan viktig inspiratör för von Hausswolff är den franske psykoanalytikern Didier Anzieu och hans teorier om hudjaget. Huden, kroppens största organ och mottagare av många av våra erfarenheter och upplevelser, är både skydd och hinder. Kroppens och psykets samspel fokuseras i von Hausswolffs bilder genom en koncentration på ytan (huden). Kärnan, det finns innanför denna yta, förblir oåtkomligt; kanske finns det i själva verket inte alls något annat än denna yta?
Annika von Hausswolffs utställning här i Uppsala hösten 2004 var en av de mest genomtänkta presentationerna av hennes konstnärskap. Inte minst blev den surrealistiska tonen i hennes verk ovanligt tydliga i slottets salar. Den effekten uppnås inte helt i Magasin 3: s mer neutrala lokaler. Men utställningen är ändå ett utomordentligt tillfälle att lära känna ett viktigt konstnärskap där frågor om existentiella livsvillkor och mänsklig utsatthet ges intelligenta och djuplodande gestaltningar.

Tydligast gestaltas en sådan tanke i den installation som konstnären byggt i Magasin 3, en variant av ett tidigare verk skapat för BAC i Visby för några år sedan. Ett sammanpressat "hus", vars ena långsida är täckt av ett blått draperi som förhindrar all tänkbar insyn, och vars andra sida består av isoleringsmaterial och glasskivor. Vad finns där innanför? Kanske existerar ingenting annat än detta icke-rum vars enda gestaltning vi kan uppleva som ytor. Installationen är ett storartat verk som naturligt ansluter till von Hausswolffs tvådimensionella fotografier.
En publikation där själva installations- och hängningsprocessen av utställningen kommer att dokumenteras fotografiskt av konstnären är under produktion.

Bakom minnets skyddande hud

Annika von Hausswolffs mång­fasetterade konstnärskap ägnas en stor utställning i Magasin 3 i Stockholm, skriver Cristina Karlstam.

Annika von Hausswolffs mångfasetterade konstnärskap ägnas en stor utställning i Magasin 3 i Stockholm, skriver Cristina Karlstam.