Anonym salong på historisk adress
Pigga Galleri Villavägen Sju har arrangerat en uppländsk salong med flera goda inslag, skriver Cristina Karlstam.
Natasha Dahnberg-Bröder
Foto: Staffan Claesson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att ett kommersiellt galleri arrangerar en jurybedömd salong är däremot mindre vanligt. Men initiativrika och okonventionella lilla Galleri Villavägen Sju på akademisk-historisk adress i Uppsala, räds inte nytänkande. Sålunda gick man ut med en inbjudan till alla i Uppland bosatta och verksamma konstnärer att sända in bidrag till en salong som lämpligt nog givits namnen Salong Sju. Har man en sådan adress och ett sådant lyckotal i sitt namn ska man förstås utnyttja det.
Ett 50-tal konstnärer nappade på erbjudandet, och så fick en tremannajury välja och vraka bland de insända bidragen tills sju plus sju konstnärer återstod. Tack vare en klok och genomtänkt hängning visar sig det lilla galleriet klara av att härbärgera de sammanlagt 33 verk som juryn med Daniel Werkmäster, Jack Grafström och Anna-Stina Malmborg valt ut. Som ett utslag av god vilja och generositet får man väl därtill betrakta datapresentationen av ytterliga 14 konstnärers verk. Bättre hade nog ändå varit att nöja sig med de först utvalda; en snabbt förbiflimrande dataprojektion kan knappast göra konsten rättvisa.
Däremot är det tveklöst ett gott arbete som juryn uträttat med en tydligen riktigt bra material när man sammanställt denna galleriets första Salong. Att man särskilt skulle fastna för Uppsalakonstnären Natasha Dahnbergs måleri på glasade fotografier var knappast överraskande. I Uppsala har vi vid de här laget hunnit vänja oss vid insikten om att Natasha Dahnberg är ett vitalt och begåvat tillskott till den uppsaliensiska konstnärskolonin. Nu har hon fått juryns hedersomnämnande.
Ett roligt om än inte helt självständigt måleri visar Carina Lebhamre; man anar samtida målare som framgångsrika Linn Fernström som förebild och inspiratör. Ännu mer nyfiken blir jag på Meline Höijer Schou, som deltar med två mycket särpräglade och gåtfulla målningar som helt enkelt fått datum som titlar. Tekniken - akrylfärg och kulspets, är onekligen både ovanlig och lite utmanande, liksom de lätt absurda motiven.
Salongen ger plats åt flera målare, bland dem Hans Lindström, som visar ett par interiörer med böcker och konstverk från golv till tak. Glasskulptur av Anders Ljungberg och arbeten i blandteknik av Margareta Ebeling hör också till de verk som juryn funnit värda att visa. Frank Watsons strama kompositioner i svartvitt, bland annat ett panorama från Jardin de Luxembourg, och drömskt magiska fotografier, Föda för änglar, av Dagmar Wendtland svarar för fotokonstens plats i Salongen.
En prydlig katalog har producerats med bilder av de utställda verken. Saknas gör dock uppgifter om människorna bakom verken, något att tänka på till en kommande salong. Lite fakta om utbildning, bostadsort, kanske också ålder och eventuella tidigare utställningar skulle avsevärt ha ökat den här trevliga utställningens värde.