Anakronistisk skönhet - Joakim Ericsson målar traditionellt

Till stilideal och en konstsyn som ligger långt tillbaka i tiden ansluter sig den unge Salabördige målaren Joakim Ericsson. Med en önskan att lära sig måla som de gamla mästarna, dvs att avbilda människor, föremål och natur så exakt och autentiskt som möjligt och ge bilderna ett ljus som förstärker de uttalat estetiska kvaliteterna sökte sig Joakim Ericsson till renässanskonstens metropol Florens och akademien där. I dag är han verksam som lärare vid samma akademi och har också inhämtat lärospån hos en annan klassikerdyrkare, norske Odd Nerdrum.Traditionella stillebenAv Nerdrums märkliga blandning av klassicism och närmast surrealistisk, absurdistisk rekvisita finns det dock föga spår i det måleri som Ericsson nu exponerar i Galleri Linné. Här rör det sig om traditionella stilleben, vackert möblerade interiörer med oljeflaskor, stenkrukor, röda och gula lökar, fiskar, knivar och frukter. Inte heller är det några vanitasmotiv Joakim Ericssons målar: lökarna och frukterna är friska och fräscha, inga spår av förruttnelse och död. Det är målningar där själva kunnandet, hantverket, har ett egenvärde, påminnande om en tid då ordet konst var synonymt med ordet kunna.Svårbegripligt valVad är det då som får en ung, uppenbarligen begåvad målare att arbeta så otidsenligt och ansluta sig till en konstsyn som tveklöst måste ignorera allt som hänt de senaste två hundra åren? Som om dagens unga författare skulle skriva romaner i systrarnas Brontës efterföljd? Svaret har bara konstnären själv. Men onekligen är det udda och en smula egendomligt.Men skönt är det, stämningsfullt och välgjort; Joakim Ericsson tycks ha tillägnat sig en hel del av det mästerskap som renässansens och romantikens konstnärer gjorde till sitt. Om vår tid berättar den här anakronistiska konsten däremot ingenting.Men skönhet är ju också en legitim kvalitet, så varför inte. Lönsamt lär det nog också kunna bli, (galleribesökarna be-höver inte oroas, uppröras eller känna sig okunniga inför Joakim Ericssons vackra tavlor) även om konstnären fortfarande har den goda smaken att inte försöka skära guld med sina vackert målade knivar.