Allt kan vara konst

Att konst kan vara vad som helst är en sliten fras. Icke desto mindre är den sann. Och den behöver inte ens användas för att förklara det som är svårgripbart, provocerande eller undflyende. Och svänger man lite på sentensen berättar den att varje intresse kan förkroppsligas i något som kallas konst. Säg vad du gillar, och du gillar konst. Det finns inte en genre som inte har sin motsvarighet i konsten.

Fågelmåleri är ett bra exempel som brukar få alla ornitologer att nicka gillande. En fågelbild - så trevligt. Tycker någon, alltså. Medan någon annan tycker precis tvärt om och skulle föredra att termen innebar faktiska fåglad doppade i färg (vilket onekligen kunde vara en fin illustration av det rov vi människor begår på vår planet.

Är det hundar som är din kopp te, ja, då är antagligen Karin Danielssons utställning på galleri Villavägen Sju precis vad du har gått och längtat efter sig. På väggarna hänger nämligen ett stort antal caniner i ganska känsligt utförd akvarell. Flera av de fyrfota vännerna har dessutom fått en pendang i form av en blomma. Exempelvis kompletteras en bild av en mops (som ju alla vet är den allra bästa hundrasen) med en bild av en svällande ros.

Och skulle hundar inte falla dig på läppen behöver du inte ge upp. I Kaleidos gallerialkov visas just nu utställningen Krakatau, där silversmeden Eva Wistedt presenterar smycken som kunde intressera både den som gillar indonesisk geologi och den som föredrar nostalgiska tillbakablickar på den där klubbkulturen som på 90-talet gjorde det möjligt att gilla ryggsäckar täckta av stora silikonspikar utan att skämmas. Utställningstiteln är hämtad från en exploderande ö, vars förstörelse sänkte jordens temperatur under några år på 1880-talet, i just Indonesien och det traditionella silversmidet luckras upp av nya material som silikon som tränger ut ur metallen som små eruptioner. En liten historielektion och lustfylld materiallek på ett bräde.

På Galleri Linné däremot, får romantikern med smak för Stockholmania sitt lystmäte fyllt. Och cykelentusiasten. Berndt Wennström visar precis som vid tidigare besök ett drivet flanörmåleri från huvudstadens gator, ofta med fokus på den ordlösa gemenskap som uppstår i gathörn, på hållplatser och vid cykelparkeringar. Wennströms linjer tycks vara i upplösning och de färger som flyter ut över bilderna andas av en uppriktig kärlek till det som återges. Några snabba cykelmålningar avslöjar med sin förvånande exakthet konstnärens faiblesse för velicopeden och bör tilltala meningsfränden precis på samma sätt som fågelskådaren blir till sig av, säg, en upplöst men känslo- och uttrycksmässigt ackurat akvarellåtergivning av en myrspov.

Allt kan vara konst

Cykelälskande flanör, geologiskt orienterad rejvare eller uppfylld av kärlek till människans allra bästa vän? Konsten föder alla intressen, konstaterar Sebastian Johans som besökt tre utställningar.