Mares lyckas bli profeter i sin hemstad

Oavsett hur mycket kärlek och stöd man får av familj, vänner och bekanta är det aldrig enkelt att spela i sin hemstad, och det är med påtaglig nervositet som Mares tar sig an uppgiften. Men med en tematik som kretsar kring valborgsfirande, cykeltransport, tillfällig förälskelse och utomhusromantik har Mares nästan gjort en ”Göteborg”: de har blivit ambassadörer för varumärket Uppsala.
Det lysande fullängdsalbumet ”Sunnanvind” – med ett omslag som för tankarna till Jan Stenmarks klipp-och-klistra-estetik – släpptes tidigare i mars. Det är medryckande, upplyftande och svängig musik med ett övergripande carpe diem-budskap, kryddat med en rejäl dos svensk sommar-eufori. Låtskrivandet har utvecklats och mognat, och de förenar med lätthet många musikaliska element utan att helheten förlorar sin strukturella integritet.
Även om bandet består av fem medlemmar får man lätt intrycket av att ”Mares” är ett mer flytande begrepp. På Katalins scen är de sex personer, när de uppträdde i TV4:s Nyhetsmorgon var de sju. Medlemmarna verkar också kunna röra sig obehindrat i publikhavet och hälsa på familj och vänner utan att bli överfallna av sina fans.
Mares bjuder på musik som är fylld av glädje och sprudlande energi, men som också rymmer mycket vemod och eftertanke. Det är intressant hur stor acceptansen har blivit för ”guilty pleasure”-doftande ”feel-good”-musik. Av tradition har denna musik länge hört till (svenska) musikkritikers favorithatobjekt, troligtvis för att den inte är tillräckligt punkig, uppkäftig och upprorisk – helt enkelt för att den brister i sin politiska förändringspotential.
Nittiotalisterna kunde inte bry sig mindre – det vill känna att det finns någonting upplyftande i en svårnavigerad tillvaro. Detta kan tänkas förklara varför Mares musik låter som den gör, men också hur det kommer sig att dessa välartade ingenjörssöner slagit så stort. Om man som tjugoplussare inte alltid mår jättebra får man ta till musik som hjälper en på vägen!
Men även om Mares texter till stor del behandlar medelklassungdomens känslor och problem så fastnar de inte detta perspektiv. Svängig musik kan vem som helst gå igång på alldeles oavsett livssituation.
I nuläget förlitar de sig dock lite väl mycket på emblematiska och produktionsmässiga effekter som ligger på förinspelade ljudspår. Svänget finns, men blir ibland lidande när de koncentrerar sig för mycket på att spela efter dessa ljudspår. Ändå verkar det av allt att döma som att Mares har lyckats med konststycket att bli profeter i sin egen hemstad.