Pattie Boyds fotografier avslöjar inga nyheter om de stjärnor som befolkar dem. De är inte heller, med något undantag – som ett par magnifika bilder på Clapton med sina papegojor, sär deles kvalitativa som bilder betraktade.
Men de har en exklusiv air av privatliv och stoffet må vara vältraderat, men fortsätter ändå att vara sensationellt. Som exfru till både Harrison och Clapton sitter Boyd på en rockhistorisk bildskatt som onekligen är rätt kittlande.
Mästerfotografen Henri Cartier-Bressons arbetsmetod har beskrivits som en jakt på det avgörande ögonblicket, och i sin kontext har Patti Boyd rikligt av den varan.
Man kommer helt enkelt långt genom att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Åtminstone om man som Boyd ändå har en förmåga att ta habila snapshots.
Det skulle gå att beskriva Uppsala internationella gitarrfestivals presentation av Pattie Boyd som exklusivt riktad till den utdöende stereotypen rockmän och dessas onanistiska begär, men man måste vara bra ointresserad av populärmusik för att inte roas av Boyds faktiskt rätt exceptionella familjefoton.
kultur@unt.se