Det finns en tröghet i Uppsalakonstnären Kerstin Ljunghalls akrylmålningar.
Ett slags motstånd som värjer sig från det tydliga och klart formulerade.
Lite som om målningarna vill motivera sin existens och därför blir väldigt fysiska lämningar från den process som skapat dem.
Det oinsmickrande anslaget är mycket viktigt för det expressiva måleri med en hög abstraktionsgrad som Kerstin Ljunghall sysslar med.
Stora färgmassor blir lätt för trevliga och för vackra. Det behöver förstås inte vara något fel med det, men färg har många likheter med socker och en snabb kick kan verka effektiv men ebba ut snabbare än man anar.
203 Art Gallery, som är en filial till en verksamhet baserad i Shanghai, kan bara beskrivas som ett extremt oväntat inslag på den lokala konstscenen, men har bjudit på flera intressanta utställningar.
Både vad gäller Sverigepremiärer för ett antal kinesiska konstnärskap som har varit roliga att se, och i ett par lyckade möten med Uppsalas konstliv.
Hängningen av Kerstin Ljunghall är också mycket lyckad. Precis som urvalet.
Utställningen inleds med en serie verk där de köttiga, dova färglagren bryts av långa färggranna linjer som slingrar sig över hela bildytan. Ibland som blodsystem bara nödtorftigt häftade till något diffust organ. Ibland som kontrateradande nästan bjärt påträngande smala färgfält som försöker samla eller balansera de underliggande ytorna av kaos. Titlar som ”Familjen” och ”Metamorfos” drar också tankarna mot en jakt på system och ordning i en tid där förtröstan inte kan beskrivas som någonting annat än en bristvara.