Konstnärsdriva Köttinspektionen befäster gång på gång sin position som själva spjutspetsen i det uppsaliensiska konstlivet med oftast högintressanta utställningar. Och vore det inte för den märkligt cementerade Stockholmsfixeringen i det svenska konstlivet och inte minst i medielandskapet skulle jag inte tveka att utnämna institutionen som en av de mest framsynta och avgjort intressanta på den svenska konstarenan över huvud taget.
Just nu står Köttinspektionen och dess konstnärliga ledning konstnärsgruppen HAKA som värd för en utställning curerad av studenterna vid det internationella masterprogrammet i Curating Art vid Stockholms universitet. Man gör det med installationen av utställningen ”Body of Care & Control”, omfattande arbeten av sju konstnärer som fyller lokalerna med verk i en rad olika tekniker, sammanhållna av det övergripande temat men med generöst både fysiskt och mentalt gestaltningsutrymme åt varje konstnär. Det betyder att det har blivit en utställning präglad av mångfald i fråga om såväl teknik och material som metaforik.
Den mänskliga kroppen som ämne för konstnärliga undersökningar är ingen nyhet i samtidskonsten. Tvärtom är temat ofta återkommande och väletablerade internationella konstnärskap kan tveklöst nämnas som förebilder eller inspiratörer för de aktuella konstnärernas arbeten. Här finns drag av både skulpturala gestaltningar som videoverk där man anar sådana valfrändskaper. Det kanske räcker med att nämna konstnärer som Louise Bourgeois och Eva Mag för att bekräfta sådana associationer.
En av konstnärerna deltar med en stor bild av Anatomiska teatern och ger därmed utställningen dess geografiska bestämning. Motivet är också det tidigare brukat av exempelvis Uppsalakonstnärerna Eva Högberg och Natasha Dahnberg, som båda använt lokalens metaforiska och historiska tyngd i installationer och videoverk.
Men nu är det de sju aktuella konstnärernas tur att ge sina bilder av det allmänmänskliga temat. Varje verk av varje konstnär vore värt en beskrivning och tolkning, men låt mig nöja mig med att lyfta fram några som gör särskilt stark intryck på besökaren. Lode Kuylenstiernas stora och storartade, Bourgeoisinspirerade tyginstallation ”Homo digitalis” är svår att förbigå, liksom Izabel Lind Färnstrands installation ”Cure” som kombinerar olika tekniker inklusive video i en stark gestaltning. Snezana Vuectic Bohms stora fotografi av Anatomiska teatern har redan nämnts. Och Rebecca Lindsmyrs stora målningar ”The Bed” och ”The Other Bed” förmedlar genast en insikt om att temat också refererar till sjukvården med dess politiska problemställningar.
I all sin utpräglat fysiska gestaltning finns i undertexten i hela utställningen även en immateriell dimension. Kropp och det vi kallar själ är som bekant omöjliga att åtskilja, och nog kan man även i denna mängd av kroppsliga undersökningar finna det som kanske kan kallas existentiella toner.
En imponerande utställning är det som de ansvariga curatorerna åstadkommit, och Köttinspektionen har ännu en gång blivit en konstscen man gärna rekommenderar.