Vass är ett fängslande material. Skört och starkt på samma gång. Mycket naturligt, men ändå med en estetisk kvalitet som gör att, åtminstone väl formgivna, föremål tillverkade av materialet nästan känns konceptuella. Konsten att väva eller fläta vass är dessutom utomordentligt glokal, och binder elegant samman en spretande värld.
Vassens fysiska påtaglighet blir utomordentligt tydlig i den lilla, men i all enkelhet effektiva utställningen ”Vinterskörd” där den textilbaserade konstnären Vega Määtta Siltberg fyllt Kaleidos gallerirum med en nästan monumental och fyra mindre vävar av vass och svart eller mörk ull.
Vega Määttä Siltberg är årets mottagare av Kaleidos stipendium, som varje år delas ut till en konsthantverkare eller formgivare som inom de senaste åren har avslutat en högskoleutbildning. Och det syns, skulle man kunna hävda, att hon inte är en veteran i den urgamla konsten att väva med vass. I några fotografier och en text får vi också följa med ut på isen och den skörd som utställningstiteln anger, och konstnären berättar att hon sökte sig till materialet som ett led i sitt slutarbete i textil design på Konstfack förra våren. Eller snarare tog upp tråden från en död morfar. Määtä Siltbergs vävar är långt ifrån de intrikata korgar och andra föremål som tekniken möjligen får en att tänka på. Snarare är de ett robust tillämpande av en idé om en teknik, och vassen har vävts samman med ullen till enkla okomplicerade ytor där de två materialen kontrasterar med varandra på ett skimrande sätt, samtidigt som de känns besläktade i sina råa, naturnära uttryck.
Den största väven täcker gallerirummets kortsida och är svår att slita blicken ifrån. Den mest utmärkande kvaliteten i Vega Määttä Siltbergs vassvävar har egentligen inte så mycket med det explicita materialet att göra, utan består i att hon har infogat vassen i en tydlig och originell eller självständig estetik. Det är också därför hon känns som ytterligare ett lovande namn i Kaleidos långa rad av välvalda stipendiater.
Vassen bär visserligen tilltalande konnotationer av uråldrig naturfolkskunskap och ekologiskt hållbarhetstänkt, men det är först då den får ett uttryck som känns genuint samtida som den blir riktigt intressant.