Ett litet grafiskt blad på väggen i ett av rummets hörn visar några svarta former som skulle kunna vara stiliserade porträtt av ett oidentifierat preparat i ett mikroskop. I övrigt är väggarna nakna och trots att rummet är litet är luften stor kring den rostfria vagn som står centralt placerad och är fylld med provrör och cylindrar som tämligen självklart för tankarna till ett laboratorium av något slag. I petriskålarna och glascylindrarna finns en låg rad prover eller material som värjer sig från säker bestämning men drar mot korallrev och undervattensvärldar eller möjligen skulle kunna vara resterna av en högst osentimental behandling av ett inälvspaket. Redan på avstånd är textilkonstnären Sarah Vajira Lindströms installation ”Unidentified objects” en elegant upplevelse, som dessutom visar sig hålla hela vägen fram och bara blir bättre ju närmare man kommer.
De senaste åren har en kunskapsantydande, encyklopediskt sökande konst synts i ett otal sammanhang. Det är nästan som om samtidens överväldigande tsunami av information har fått det globala konstnärskollektivet – om man nu bestämmer sig för att det går att tala om ett sådant – att söka sig tillbaka till en tid då alla svar inte bara fanns några futtiga klick från närmaste skärm. Det är i så fall en hyfsat logisk utveckling, inte minst som de svar vi klickar fram är ett slags fiktion så länge vi saknar redskapen att värdera dem. Genom att gruppera, samla, presentera tankar, ämnen och föremål som spänner över ett spektrum som sträcker sig från nonsensinfall till stringent vetenskap pekar konsten på den process som inte bara registrerar utan också behandlar, utmanar och förhåller sig till levererade svar och nätt förpackad, läs: för lättsmält, kunskap.
Konceptet är alltså på intet sätt nytt, men det spelar mindre roll när det genomförs med den övertygelse som finns i Sarah Vajira Lindströms textila laboratorium. Att de tekniker som ryms i objekten är textila och förhållandevis avancerade bidrar också till att ”Unidentified objects” känns som ett mycket egenartat projekt. Med olika knyttekniker, värmefixering, smältning och så vidare rör sig konstnären mycket metodiskt och prövande kring sitt ämne, som utan att avslöja sig är utomordentligt övertygande. Vem bryr sig om svaret då frågan ställs med övertygelse? Sarah Vajira Lindströms ”Unidentified objects” hör avgjort till det bättre som Kaleido visat i sitt utställningsrum under ett drygt decennium av verksamhet.