En av Uppsalas mindre kända och därför ofta förbisedda körer gav på fredagskvällen sin vårkonsert i atriet i Muninhuset (Cajsas kök för er som jobbar i närheten). Kören som leds av Nils Pålbrant sedan 1998 är väl värd uppmärksamhet. Den har många medlemmar med gedigen erfarenhet från mer namnkunniga körer och varje stämma har röster med solistförmåga. Deras traditionella trettondagskonsert i Vindhemskyrkan är ett måste för många.
Programmet denna kväll var (nästan bara) amerikanskt med en rad kända och älskade örhängen; ”evergreens” hette det förr. Till sin hjälp hade kören den mångsidige uppsalaartisten Mikael Jansson, och förnämligt komp av Leif Österlund på piano och Ambjörn Hugardt på bas. Kören inledde med några långsamma ballader, som lät publiken njuta av den vackra körklangen. Litet mer upptempo och en fin kontrast väntade i "It was a lover and his lass" i Ward Swingles svängiga arrangemang; de knepiga rytmförskjutningarna som Swingle lagt in vållade inga problem.
Mikael Jansson som har en ljus och vacker röst hade denna gång valt låtar där han framträdde som crooner i Frank Sinatras stil. Han öppnade tillsammans med kören med klassikern It had to be you, och fortsatte med den odödliga "As time goes by". Solo med kompgruppen gjorde Jansson ytterligare några Sinatrahits. Han gjorde det snyggt men i rätt långsamt tempo, vilket fordrar mer engagemang och känsla i framförandet, om inte annat för att göra de rätt banala texterna mer trovärdiga. Hans version av den mindre ofta hörda "Social call" i Bertil Walls fina arrangemang satt dock riktigt fint.
Just som jag hade börjat tänka att det var dags för ett snabbare nummer återkom kören med gospellåten "Glory train". Svenska körer har när de sjunger gospel ofta problem med alla synkoper, gospelns rötter och hjärta, men Fyris kammarkör lyckades bra med att frigöra sig från en strikt notläsning och fick till ett svängigt framförande med mycket gospelkänsla. Amelie Taube och Anders Göransson var utmärkta solister. "Say something" sjöngs smäktande med uppskattat gästspel av Alexandra Tavaststjerna i den cellostämma som supergruppen Pentatonix har lagt till i sitt arrangemang av låten. Sanna Ivarsson gjorde en jättefin insats som solist i Elton Johns "Your song" innan konserten avslutades med den sång som gett konserten dess titel: "It might as well be spring" - och nu blev det ju det, på riktigt.
kultur@unt.se