Som artist ska man tänka efter två gånger innan man tackar ja till programledarjobb i stora tv-produktioner. När Petra Marklund firar tio år som turnerande artist är Allsång på Skansen-effekten tydlig. Senaste albumet ”Ensam inte stark” gick rätt obemärkt förbi och turnéavslutningen har flyttats från Konserthusets stora sal till den betydligt mindre Sal B på grund av sviktande biljettförsäljning. När någon synts för mycket i tv-rutan tröttnar folk.
I det här fallet är det lite synd. Petra Marklunds låtmaterial är rätt popkonventionellt text- och strukturmässigt, men hon är skicklig som få på att skapa stämningar genom att utnyttja sina tillgängliga verktyg till max. I inledningen av Uppsalakonserten, där femmannabandet, de tre körsångarna och huvudpersonen lyfter titelspåret från nya skivan många gånger över albumversionen, är knäckande vass. Det märks att bandet haft tid på sig att spela ihop sig och att scenshowen är genomtänkt i minsta detalj.
Petra Marklunds publik har genomgått intressanta förändringar de senaste åren. Från att främst ha haft en ung klubbpublik under September-åren blev den i och med hennes medverkan i Så mycket bättre och övergången till svenska mer genomsnittlig. Nu är det en mer ålderstigen tv-publik som tillkommit och hängt kvar efter Allsång på Skansen-backlashen.
På tioårsturnén bjuds publiken i första hand på musik från de två albumen på svenska. Undantaget är ett avbrott med ett par Septemberlåtar där bandet lämnar scenen och Marklund använder en samplingsmaskin för att skapa popbeatet. Resultatet blir rörigt och känns mest som ett inslag som är med för att det borde när hela karriären ska firas än något som är särskilt angeläget för artisten själv.
Egentligen borde inte Petra Marklund efter bara två album ha tillräckligt med bra låtar för att hålla en hel konsert vid liv, men soundet som hela ensemblen kramar fram gör underverk med materialet och det blir bara tråkigt en kort stund i mitten. Grundkänslan som infinner sig efter den maffiga avslutningen med ”Händerna mot himlen” är att den högklassiga underhållningen förtjänar att nå ut till en större publik och framförallt en publik som är angelägna nog att sjunga med i låtarna när de bjuds in.