Det är svårt att säga om det var det digra nöjesutbudet i Uppsala i helgen eller om det var den folkliga Melodifestivalen på tv som gjorde att Katalin denna lördagskväll var överraskande glest befolkat. Punkveteranerna var naturligtvis inte omedvetna om spektaklet i Gävle och det var förmodligen inte en slump att de inledde med just låten ”TV:n”. Asta Kask lämnar sällan något åt slumpen. De följer inte heller några trender utan har alltid gått sin egen väg och frustande sparkat uppåt. Denna kväll var inget undantag och som de fullblodsproffs de är röjde de på som om Katalin hade varit fyllt till bristningsgränsen. Vilket det brukar vara när Asta Kask hälsar på, därför kändes det lite märkligt när de flera gånger tvingades be publiken komma närmare.
Det gick heller inte att ta miste på den vitalitet och spelglädje som Asta Kask drygt 30 år in i karriären fortfarande utstrålar varje sekund de står på scenen. Något som också ofelbart smittade av sig på publiken och det dansades vilt på publikplats medan bandet sköt iväg en efter en av sina välriktade punkprojektiler.
Asta Kask har alltid stått för en bitsk samhällskritik, så också denna afton. Man skulle väl kunna uttrycka det som att bandet inte är Jimmie Åkessons största fan. Ett annat tecken på bandets politiska hemvist var att den enda färg som syntes på scenen utöver svart var rött. Sångaren och gitarristen Bonni Pontén, för dagen iförd officersmössa som dolde hans charmant silvergrå hår förklarade flera gånger hur glada herrarna var över att vara tillbaka i akademikerstaden Uppsala och refererade till lokalkändisar som Pelle Svanslös och Maja Gräddnos. En stund senare höll han också ett brandtal där han förklarade att i Uppsala hade vi minsann genomskådat den stora bluffen. Gud skapade människan till sin avbild och eftersom vi alla härstammar från Afrika och ur vår moders sköte måste naturligtvis Gud vara både svart och kvinna. Denna proklamation mynnade sedan ut i låten ”Patriarkatet” som tog upp just det som han strax innan hade pratat om.
Efter att bandet hade tackat för sig och lämnat scenen stod fansen längst fram och ropade efter bandets största hit ”Ringhals brinner”. Asta Kask gjorde inte sina fans besvikna, när bandet klev på igen för att spela extranummer fick den trogna skaran vad de ville ha och mer därtill.
Gammal kärlek rostar aldrig brukar man säga, det gör uppenbarligen inte klassisk svensk punk heller.