Uppsalahelgen vecka 33 var nästan amerikansk i överkant. Uppsala American Car Show lockade upp emot femtusen åskådare som under lördagen cruisade till tonerna av The Boppers i Slottsparken. Att den också avrundas med finbesök av rockens kanske främsta blågula kulturbärare Jerry Williams kan inte bli mer välregisserat.
Aftonens första riffkavalkad är dock signerad stans största Elviskännare, Kent Wennman och hans Rockabilly Kvartet, som markerar att rockkonungen gick bort för 40 år sedan genom att damma av några välbekanta alster ur Presley-katalogen.
Ett furiöst trumsolo ackompanjerar Williams entré inför ett Parksnäckan med lapp på luckan ikväll. En spelsugen ”Jerka” med komplett band tar sats i Roy Montrell’s ”That Mellow Saxophone”. Samma låt som under två års tid inlett hans soloshow ”Man måste få lira” – unisont hyllad av både publik som kritikerkår. Tanken var ju annars att Jerry skulle pensionerat sig efter 2013 års utsålda farvälsturné. Lirsuget blev för svårt att hantera.
De goda vitsord som omgärdat den evigt unga 75-åringen ligger tyvärr inte särskilt nära till hands under gigets inledning. Solnasonens patenterande pipa känns lite tröttkörd och Jerry får kämpa för hänga med i svängarna när hans orkester skruvar upp tempot.
Vändningen sker lagom till ”Cotton Jenny”, där Williams stuvat om Gordon Lightfoot’s lågmälda countrypärla till en blåstung showdänga. Fint uppbackad av sin tonstarka soulkör ägnar sig Williams slutligen åt det han behärskar bäst – rock med betoning på roll. Chuck Berry-klassikern ”Roll Over Beethoven” är förvisso svår att misslyckas med, men här glimmar glittret på Jerrys skjortslag extra starkt.
När han sedan sänker takten i vajande tryckaren ”It Started With A Love Affair” har han ännu en gång publiken i sin hand. ”I Can Jive” får precis som planerat kvällens bästa gensvar när en Williams på bästa spelhumör drar av sina signaturmoves.
Man ”skiter i att hänga bakom skynket i onödan” utan drar av alla extranummer i ett svep. Däribland ”Did I Tell You” som toppade svenska singellistan 1988 och kröner kvällens triumf.
När Jerry Williams i början av 60-talet tog över sånguppgifterna i The Violents såg han det som en bonus om den nyupptäckta scenkarriären kunde hålla lagom till lumpen. Extraknäcket höll i sig i mer än ett halvt århundrade. Med sådan utdelning kan man lika gärna knega på ett tag till.