Efter en violaintroduktion och vacker fyrstämmig a cappella-sång drogs konserten igång på allvar med både instrumental och vokal version av klasssikern ”Räven raskar…” och julstämningen var med det förankrad. E Hazelius framförde så till eget gitarrkomp sången med det centrala temat att vi alla bör vara ”syskon i världen”. Konsertens följande panorama kom att bli en ständigt pågående exposé av alla medverkandes mångfald av talanger.
Alla kunde sköta åtminstone två antingen instrumentala eller vokala uppgifter, något som gav en ständigt förändrad ljudbild och intensitetsnivå. Rekordet tror jag dock slogs av allroundmästaren Ale Möller vilken under konserten lyckades, förutom att sjunga, traktera gitarr, klockspel, klarinett, kantflöjt, skalmeja och harpa. Lena Willermark är inte bara känd vokalist, hon spelar också klaviatur och lysande violin, ett vokal- och stråkmusicerande hon delade med Lisa Rydberg, som dessutom var en baddare på dubbelgrepps-spel både på violin och viola. Många ”dueller” hade damerna!
En ”Brasilienpolska” med violin, gitarr + tamburin blev ett roligt mellanspel. Tänka sig en polska med sambafeeling, hur går det ihop? Men roligt var det. Ett violasolo av Rydberg gav vacker kontrast emellan diskantkantilena och avancerat dubbelgreppsspel; att avrunda första konserthalvan med.
Andra konserthalvan inleddes med en mycket personlig tolkning av”Staffansvisan” med stämsång till Ale Möllers mungiga. Lite senare fick vi lära oss att den från supertrion Swe-Danes välkända stavelsevrickande frasen ”Hela familjen går ut med geten” kan användas som text till vilket musikstycke som helst - vokalt eller instrumentalt. Bra att veta!
Ale Möller avslöjade i en saga att han egentligen heter Ale Staffan Möller och att därför alla Staffansvisor egentligen handlar om honom.
Efter en vacker Mariasång framförd a cappella kom så julsången "Gaudete" ur sångboken Piae Cantiones (1582), helt autentiskt, fast med tillfogad rytmsektion.
En irländsk gig och reel i fullt tutti-ös plus blixtrande ljus över publiken gav via en annan musikalisk fantasi som gick över i ”O helga natt” det egentliga slutet på konserten. Påhejade av entusiastisk publik kom dock flera extranummer, till sist avslutade med allmän allsång av ”Nu tändas tusen juleljus”. Så var till sist - efter cirka 3 timmar - den långa ”Jul i folkton”- konserten över.