Uppsala Storband gjorde sitt första framträdande redan 1990 och har blivit en etablerad institution i Uppsalas musikliv. Bandet uppträder med oregelbundna mellanrum och i olika sammanhang under ledning av sin eminente dirigent och arrangör Mats Engström. Det kan gå några år mellan framträdandena men fansen förblir trygga i förvissningen att bandet inte är dött, det bara vilar sig och samlar krafter. När det bestämmer sig för att ge en konsert strömmar fansen till, som i går när Uppsala Storband uppmärksammade hundraårsminnet av Dizzy Gillespies födelse med ett riktigt maffigt program i Konserthuset. De blev inte besvikna.
Dizzy Gillespie var en av jazzens verkliga vägröjare och pionjärer och en av de största jazztrumpetarna någonsin. På 1940-talet var han en av de modernister som ledde jazzen bort från den melodiska och dansanta swingen till en mer intellektuell stil med nya fraser och rytmer. Den kom att kallas be-bop – det etymologiska ursprunget är oklart. Gillespie själv sa att det är ”det ljud man hör när en polisbatong träffar en negerskalle”. Han skämtade men visste vad han talade om.
Men tillbaka till musiken. ”Gillespiana” som var namnet på söndagskvällens konsert var ett album som Gillespie spelade in 1960. Musiken var komponerad av argentinaren Lalo Schifrin och det överflödar av latinamerikanska influenser i musiken, något som Gillespie gillade och ofta använde sig av. De fem satser långa verket, arrangerat för storband av Mats Engström, inledde konserten. Satserna varierar mellan melodiösa tonfall och fullt ös. Musiken svängde ordentligt. Solisterna Peter Asplund och Per Texas Johansson gjorde enastående prestationer, Johan Löfcrantz bidrog med ett energiskt trumsolo och slagverkaren Axel Fagerberg briljerade med olika slagverkseffekter. Adam Forkelid på piano glänste i ett par skimrande solon.
I konsertens andra halva spelades gamla Gillespiehits, utmärkt arrangerade för storband av Mats Engström och kongenialt tolkade av Storbandet och solisterna. Särskilt minnesvärda var Oh Shoobee Dobee med Peter Asplund som scatsångare, Per Texas’ känsliga spel i Round Midnight, Asplunds och Texas’ ”telepatiska” samspel i Birk’s Works och Asplunds förnämliga tolkning av A Night in Tunisia. Jo, dessutom förstås Asplund och Texas i underbart samspel i kvällens oannonserade nummer, Con Alma.
Uppsala Storband, kom snart tillbaka, vi längtar redan!