Under sin långa karriär har Sven-Bertil Taube varit en flitig gäst i Uppsala. I sällskap av Norrköpings symfoniorkester var det i söndags dags för ett nytt besök.
Orkestern inledde på egen hand, under ledning av dirigenten Peter Nordahl, med en ouvertyr av Bo Linde. Mot slutet av verket dansade Taube själv in på scen, med en energi som vore han hälften så gammal som han faktiskt är. Jublet i den närmast fullsatta konsertsalen steg direkt. Att han är en av landets mest älskade artister märktes tydligt.
Med sina två senaste album, ”Hommage” (2014) och ”Hommage, vol. 2” (2015), har Taube fått en ny musikalisk renässans. Det var också material från dessa båda skivor som utgjorde huvuddelen av repertoaren denna kväll. Efter alla decennier på scener skulle det vara förståeligt om han nöjde sig med att gå på rutin, men av det fanns det inte ett spår. Han framförde sångerna med inlevelse och engagemang, såg ut att njuta av varje minut vid mikrofonen och tycktes genuint rörd av den entusiastiska publikresponsen.
Mellan sångerna berättade Taube målande och humoristiskt om såväl fader Evert som vännerna Olle Adolphson, Lars Forssell och Carl Fredrik Reuterswärd. Taube har många anekdoter på lager och en förmåga att skapa bilder av svunna tider, platser och personer. Hans sinne för det teatraliska och hans träffsäkra sätt att med värme imitera sin fars sätt att prata gav ytterligare lyster till berättelserna. Evert Taubes musikskatt var förstås också representerad på repertoaren och särskilt lyckade blev de finstämda tolkningarna av ”Så länge skutan kan gå” och ”Så skimrande var aldrig havet”.
Orkestern spelade med lyhördhet för melodierna och satte färg på musiken utan att det blev överbelastat. Bland många förstklassiga insatser måste nämnas Olle Adolphsons ”Skärgårdsbrevet” och Niklas Strömstedts ”Förlorad igen”, som Taube först tolkade när han medverkade i ”Så mycket bättre” i höstas. Båda sångerna blev maffiga upplevelser när de nu fick en hel orkester som ackompanjemang.
Som extranummer bjöd Taube på den vemodiga avskedssången ”Ett sista glas” och sin tolkning av Lisa Nilssons ”Himlen runt hörnet”. Efteråt var det som om de stående ovationerna aldrig ville ta slut. Sven-Bertil Taube, Peter Nordahl och Norrköpings symfoniorkester värmde många Uppsalahjärtan denna kväll och förtjänade alla dessa hyllningar.