Inom mediesvängen talar man allt oftare om så kallade synergieffekter när man vill öka spridningen av sitt budskap. Det är en samverkan av faktorer som tillsammans skapar ett resultat som är större än summan av varje enskild del. Kanske var det i de banorna som Konserthuset och Uppsala Konstmuseum resonerade när de bestämde sig för att slå ihop sina kulturella kapital och nu under några vinterkvällar experimenterar i varandras lokaler för på så sätt skapa unika upplevelser.
I slutet av januari var det kompositören Jukka Rintamäki som intog Konstmuseet och vid nästa veckoslut som nalkas är det dags för Johan Thurfjäll att ställa ut sina videoverk i konserthuset. En fin början på ett förhoppningsvis långtgående samarbete mellan två av stadens främsta kulturbärare.
När jag kliver in vackra Vasasalen så förstår jag faktiskt inte varför ingen tänkt tanken tidigare - valvet är som gjort för spelningar av det intimare slaget. Skuggsiluetterna som tornar upp sig från scengolvet och upp längs valvväggen tillhör ikväll "Transformation". En slags superkonstellation, om än för de flesta en anonym sådan, som bara satts ihop för ändamålet. Med frågeställningen ”Hur låter Uppsala?” som utgångspunkt har tre musiker med vitt skilda genrebakgrunder låst in sig i en replokal vid studentstaden för att mejsla fram nya musikaliska rum.
Lyckas trion? Ja, trots att det här med projekt vars huvudsakliga syfte är att korsa genrer numera är en genre i sig, så blir jag förvånad över vilka unika vägar som gruppen presenterar. Framför allt är det mötet mellan Olov Johanssons nyckelharpa, ständigt efterfrågad folkmusiker i gruppen Väsen, och Anna-Karin Brus, multikonstnär och medlem i elektroakustiska popbandet Differnet, som upplevs som utforskad musikalisk mark.
Ingrediens nummer tre, Coste Apetrea, har sina rötter i progen men spelar i afton en slags högstämd och invaggande spansk gitarr som gifter sig utsökt med Brus sporadiska skurar av electronica-brus, artificiella regnrusk och ljud av fågelflockar som lyfter mot skyn.
Första halva av konserten ägnas åt den musik som trion skapat tillsammans. Vars största behållning är när Brus tilltåts bryta den genomgående minimalismen med ett pulserande beat. Förmodligen det närmsta "Transformation" kommer radiorotationens värld. Även avslutningen är magnifik - ett Differnet-spår som Brus, likt Radio Dept., avsiktligt lägger sin slarvigt lågmälda men samtidigt invaggande stämma över. Det vore ett tjänstefel om dessa kompositioner inte gjordes odödliga i studio.