Även om man inte redan var en inbiten entusiast av genren bluesrock tror jag att det var svårt att inte dras med när The Temperance Movement drog igång med sina ösiga amerikanskt influerade melodier på Katalin igår kväll. Redan under den inledande låten märktes det att bandet verkligen älskar det de gör.
Med en kavalkad av låtar från debutalbumet och det kommande som ligger och väntar bakom horisonten fick de med de flesta som närvarade. Energin, spelglädjen och svetten från framförallt sångaren rent ut sagt flödade ut över publiken. Det var till och med svårt ibland att släppa blicken från den raspige frontmannen Phil Campbells vilda kroppsspråk. Hans armar fick inte vila en sekund under spelningen och hans kropp rörde sig konstant spexigt i takt till musiken, precis som hans och många i publikens smilgropar. Även om lokalen var långt ifrån full, så kändes det så eftersom många inspirerades att följa med i Campbells intensiva dans under de allra tyngsta låtarna.
Under en av bandets lite lugnare låtar gick han ner bland publiken och dansade tryckare med en ung tjej i publiken för att sedan gå över till att dansa intensivt tillsammans med de som stod vid de första raderna till följd av att musiken ökade i intensitet. Medan en av deras allra trallvänligaste låtar, ”Take it back”, drog igång var det flera som lyfte armarna och blicken upp i luften som på ett väckelsemöte. Här utspelade sig även en av sångarens mest energiska framförande.
Hade man dålig taktkänsla innan blev förmågan kanske en aning bättre då man kunde få hjälp av att titta på hans spastiska men svängiga armrörelser. På de tre första raderna var det verkligen fest. Ingen lugn stund inom räckhåll helt enkelt, även under de allra lugnaste partierna.
Även om bandet verkligen framförde sina låtar oerhört väl och samspelat, så var ljudet en aning skränigt ibland. Då flöt alla komponenterna ihop till en enda stor distad gröt och det var svårt att urskilja alla nyanser i melodierna. Hade ljudet varit renare hade det nästan varit en felfri spelning.
The Temperance Movement erbjöd utan tvekan en fartfylld kväll trots ljudkrångel, som kommer vara svår att glömma. Det är få som kan leverera en så intensiv och intim spelning som de här grabbarna. Åtminstone kommer det bli svårt att släppa minnesbilderna av den spexiga och glädjefyllda Phil Cambell från skallen de kommande dagarna.