Sådan far, sådan dotter? Anoushka Shankar har sedan länge klivit ur sin faders långa legendarskugga och odlat sin egen musikaliska identitet. Faktiskt i sådan mån att hon ofta, sedan Ravi Shankar lämnade jordelivet år 2012, refereras som en av världens främsta sitarspelare.
En etikett 35-åringen befäste med eftertryck under söndagskvällen när solisten äntligen gav vika för Uppsala Internationella Gitarrfestivals många år av förfrågningar. Festivalgeneralerna Klaus Pontvik och Stefan Löfvenius vägrade kasta in handduken, vilket vi på läktarplats var djupt tacksamma för.
Ravi Shankars förkärlek för kulturella utbyten och starka influens på exempelvis George Harrison, Philip Glass och John Coltrane är vida dokumenterad. Harrisons besatthet la grunden för några av Beatles finaste stunder. London-födda Anoushka fullföljer sin pappas kosmopolitiska gärning – uppväxtåren på tre olika kontinenter har gjort henne ännu mer frikopplad från den klassiska indiska traditionen än sin pappa.
Det är regel snarare än undantag att Shankar sammanfogar sitt extremt skickliga sitarspel med flamenco, jazz, electronica och klassisk musik. Crossover-verk med halvsystern Norah Jones är bara ett i raden av sådana exempel under karriären. Ikväll spelar Shankar och hennes ensemble nästan uteslutande spår från senaste albumet "Land of Gold". En skiva vars dramatiska melankoli speglar Anoushkas frustration över den inhumana massflykt av människor som rör sig över hennes hemkontinenter. Låttitlar som ”Dissolving Boundaries”, ”Crossing The Rubicon” och ”Reunion” behöver ingen ytterligare förklaring.
Musikens nyfikenhet gör lyssnarupplevelsen sällsynt dynamisk och tillfredsställande. Anoushka är en virtuos som kan framkalla vilket ljud som helst ur sin vackra sitar. Stundtals, i sitt allra bastyngda parti, får hon nästan sitt instrument att yla som en gammal surfrockare från 60-talet, a la Dick Dale. Medan hon i nästa stund låter sina finkänsliga plock understödja ett samplingskollage som för tankarna till The Avalanches.
Anoushka är inte den enda Shankar-födda på scen i afton. Iklädd en ljus kaftan sitter Sanjeev i skräddarställning och framkallar gåshudsögonblick varje gång han blåser i sitt shehnai-horn.
De stående ovationer som utbryter när sista tonen klingat ut talar sitt tydliga språk. Vi har bevittnat en mästare i aktion.