På Konserthusscenen finns inga inslagna julklappar under pråliga granar, ingen låtsassnö eller röda ryamattor. Förutom instrumenten står där bara en diskret lysande julgran i bakgrunden och en lykta med några levande ljus i förgrunden. Efter ett längre, stillsamt pianointro öppnar Carola med ”Vår dröm om julen” – en sång vars text väl sammanfattar konsertkonceptet som handlar om att minnas jular som varit och drömma om dem som komma skall.
För dem som har sett Carolas julkonserter (och andra uppträdanden också för den delen) de senaste åren skulle söndagskvällen komma att innebära en rad överraskningar. Söndagskonserten är det sista stoppet på turnén med dess, för sångerskan, annorlunda koncept. För ”Drömmen om julen” är allt annat än en kavalkad av bjällror, käcka julmelodier och medryckande gospel. Istället kretsar den kring den nya skivan med samma namn – den som är fylld med förvisso både gammalt och nytt material men allt klädd i ny och stillsam julkostym. Producenten Peter Nordahl och kompositören Ulla-Carin Nyquist har verkligen gjort en strålande insats med materialet som är både melankoliskt och hoppingivande och väl passar Carolas uttryck.
Men överraskningen som den för artisten ovanligt lugna konsertpaketeringen innebär är inte rakt igenom en positiv en. Som publik är det inledningsvis svårt att fångas upp i det väl jämna tempot. Texterna och arrangemangen är verkligen vackra men också tunga. Uppradade efter varandra är det bitvis svårt att verkligen uppskatta det glimrande hos varje enskilt nummer, inte minst när mellansnacken är härligt personliga men också väl ostrukturerade och svåra att hänga med i.
Det märks också att publiken går igång extra när tempot höjs och Carola låter sin sprudlande personlighet bubbla över – som i den jazziga versionen av ”Jag såg mamma kyssa tomten” och kanske framför allt i extranumrets totalösiga ”Go tell it on the mountain”. Med en jämnare balans mellan glädjepillren och de tyngre, eftertänksamma numren skulle den två timmar långa konserten troligen också få en jämnare energinivå.
Med det sagt lyckas verkligen den stora rösten i den ovanligt stillastående kroppen att beröra. Både ”Vintersång”, som tillägnas Carolas pappa och frammanar tårar hos både sångerska och publik, och den svenska versionen av ”Amazing grace”, som blir en trollbindande duett med kapellmästare Göran Eriksson, är höjdpunkter under kvällen som verkligen serverar en julkonsert som skiljer sig från mängden.