Anna Ternheim har sinne för det dramatiska och oväntade, både i sin musik och i sina scenframträdanden. Hennes Uppsalaspelning på söndagkvällen inleddes med att hennes musiker en efter en gick in på den nästan helt mörklagda scenen och började spela sina instrument. I ett moln av scenrök smög sig sedan Ternheim själv in på scen nästan omärkligt. Med den akustiska gitarren på plats tog hon plats vid sångmikrofonen och anslöt sig till den tunga och ödesmättade ”Hours”, öppningslåten på aktuella albumet ”For the young”.
Det är länge sedan Anna Ternheims musik kunde placeras i ett fack. Hon tog avstamp i singer/songwriter-genren, men har också sinne för det mörkt gotiska, det rockiga och skruvad indiepop. Låtarna väljer sällan de förutsägbara vändningarna och för varje ny skiva har hon förfinat sin särart. Det senaste albumet är hennes starkaste hittills och Uppsalaspelningen bjöd förstås på flera smakprov därifrån. Både vemodiga ”Only those who love” och titelspåret hörde till kvällens fullträffar, liksom den lugna ”Don’t leave” där särskilt Tomas Hallonsten förgyllde låten med finstämt piano- och trumpetspel.
Som uttolkare visade Ternheim sin styrka både med sin finstämda version av Broder Daniels ”Shoreline” och den avskalade versionen av Backstreet Boys-låten ”Show me the meaning of being lonely”. I båda fallen har hon lyckats göra låtarna till sina och denna kväll överträffade båda de versioner hon givit ut på skiva.
Ljussättningen bidrog mycket till helhetsupplevelsen. Den modesta dekoren förvandlades till sotiga höghus en gråmulen dag i ovan nämnda ”Shoreline”, blev varmt röd under kärlekssången ”My secret” och skiftade i färg från kungsblått till lila till orange allt efter vad som passade andra låtars stämningslägen. Hela tiden bidrog scenbelysningen till att skapa en närmast gåtfull skymningskänsla och förstärkte det oförutsägbara i musiken.
Anna Ternheim imponerade genomgående och även förartisten Viktor Olsson gjorde en stark insats. Under en ensam spotlight bjöd på fem akustiska smakprov från sitt debutalbum ”Stenungsund”. De poetiska texterna ihop med hans personliga stämma och självklara scenkarisma visade att han är en artist att lägga på minnet framöver.
Kvällen tillhörde dock Anna Ternheim som på nytt visade att hon är en av landets mest egensinniga och fängslande artister.