Kammarmusikföreningens stipendiat 2015 besökte Uppsala på måndagskvällen för att ge den konsert som traditionellt följer med stipendiet. Detta är ett tillfälle att visa upp olika sidor av sig själv och stipendiaten väljer ofta - som denna gång – ett program som spänner över flera tidsepoker, och passar ibland även på att traktera flera instrument. Thea Kaiser valde att inleda med Poulencs sonat för oboe och piano ”till minnet av Sergej Prokofiev”. Det är ett mycket sent verk av tonsättaren som avled endast några månader senare, fritt från det ytliga bravado som präglar en del av hans musik. Yttersatserna är mjuka och melodiska i kontrast till det livliga scherzot. Stycket slutar eftertänksamt och man associerar oundvikligen till tonsättarens förestående bortgång. Thea Kaiser spelade fantastiskt vackert och ackompanjerades mjukt och följsamt på piano av Alfredo Salvador Figueroa.
I det följande verket, Epitaph av Lutoslawski (alltså återigen musik med döden som fond), visade de båda musikerna åter sin eminenta förmåga att gestalta modern kammarmusik. Den stillsamma, sökande och klagande musiken gick rätt in i hjärtat.
Bakåt i tiden förflyttades vi med Händels Concerto ”Amabile beltà”, en konsert i fyra satser för flöjt, engelskt horn och orkester, här arrangerad för piano istället för orkester. Musiken har Händel lånat från sig själv, var och en av satserna har sin förebild i något annat Händel-verk. Det var svängigt och vackert. Thea Kaiser som bytt sin oboe mot engelskt horn matchades väl av sin syster Anja Kaiser på flöjt; de bådas tävling i virtuositet på sina respektive instrument tycker jag slutade oavgjord.
Slutet på denna underbara konsert kom i form av Mozarts kvintett i Ess-Dur för piano, oboe, klarinett, horn och fagott (KV 452) där fem fantastiskt begåvade musiker i ett läckert ensemblespel lekte fram musik, full av dialog, repliker och samspråk. Alfredo Figueroa var en pålitlig ordningsman, som orubbligt fullgjorde sin uppgift att hålla samman gruppen även när någon, likt en ostyrig hundvalp, ville sticka iväg åt något håll.
Årets stipendiat tillkännagavs också: det är den Uppsala-födde pianisten Olof Wallner som trots sin ringa ålder (20 år) har en gedigen meritlista med studier för bl a Staffan Scheja. Nästa år i maj får vi höra hans stipendiatkonsert.