Det är en maxad show, men grunden i Zara Larssons framträdande är fortfarande hennes sångröst.
Konsert
Zara Larsson
Homecoming
Fredag 30 augusti
Betyg: 5
Zara Larsson blev känd för svenska folket redan som tioåring, då hon vann "Talang" genom att sjunga Whitney Houston. Hon var en kaxig tjej som tyckte att Globen var för litet.
Idag är hon 27 och har 25 miljoner lyssnare i månaden på Spotify och två hits med mer än 1,5 miljarder strömningar. Det innebär kort och gott att Zara Larsson är bland de absolut största artisterna i världen.
På scen på Polacksbacken visar hon varför. Bland de 22 låtarna hon spelar – med ytterst få uppehåll för mellansnack – är i princip alla stora hits. Det är pop när den är som bäst: bra melodier, dansvänlig, fastnar på hjärnan. Texterna betyder inget, så de kan lika gärna betyda allt. De handlar om kärlek och om att vara kvinna.
Och som hon framför låtarna. Det är den typ av show som är värdig en popstjärna. Glittriga kläder, ansträngande koreografier, pyroteknik och ljusshow som bländar. På scen finns fyra dansare, två körsångare och ett band. Alla är kvinnor, såklart.
Grunden i Zaras artisteri är däremot fortfarande den sångröst som gav henne en Talang-vinst 2008. Även i låtar som drar åt house-hållet, som "This one's for you" och "Never forget you", ser hon till att visa upp sitt register och sin kontroll. Popdängan "Ruin my life" avslutas med några visseltoner i nivå med Mariah Carey, då hon till och med går ner på knä för att sjunga ut.
Jag ger, som ni ser, Zara Larsson högsta betyg. Hennes konsert är precis vad en popkonsert ska vara. Men showen slösas på Uppsalapubliken, som för det mesta gungar med litegrann eller klappar takten när de blir ombedda. Visst sjunger de med i de kändaste refrängerna och jublar emellanåt, men ingen dansar. Ingen ger allt. Njuter de ens?
Zara Larsson har alltid varit tydlig med sitt mål: hon ska bli störst. Hon har haft Beyoncé och Rihanna som idoler sedan barnsben. Trots de många strömningarna får man ändå konstatera att det inte har blivit så – än i alla fall. Hon är stor, men inte störst. Hon är ingen Beyoncé. Hon har inga Taylor Swift-fans.
Under fredagskvällen såg jag att det är vårt fel. Alltså den svenska publikens. Zara Larsson är en av världens största artister, producerar pop i världsklass och hennes show är fenomenal. Så vad gör hon på Polacksbacken framför ett par tusen människor, som inte ens dansar?
Uppträdandet på Homecoming gör det definitivt: Sverige förtjänar inte en superstjärna som Zara Larsson.