Egentligen är det en triumf att Whitney Houston ens är på turné. För ett par år sedan var hon fast i ett drogmissbruk så tungt att det kräver superkrafter att ta sig ur. Comebacken som artist gjorde hon mot alla odds. Albumet I look to you var helt okej, men på den nuvarande turnén har det varit rejäl sjögång.
Utan att ha sett de andra konserterna misstänker jag att Stockholmskonserten tillhör de bättre. Whitney är på gott humör och kämpar. Hon kämpar mot snacket om den stora floppen och hon kämpar mot det faktum att bara småbitar är kvar av hennes stora röst. Att rösten är trasig är inte så konstigt, med tanke på allt som hänt, men det är ledsamt att se hursomhelst.
Konserten inleds med ett par minuters standard-r’n’b från senaste albumet. For the lovers följer på Nothin’ but love. Det låter stundtals bra, men i mellansnacket som följer är hon hes och andfådd, hon upprepar sig och pratar utan att komma någonstans. Det börjar krypa under skinnet av rädsla för att det ska gå utför med konserten.
Men publiken är med. Varje wailning, varje stund där hennes storhet som sångerska skiner igenom möts av jubel. Globen peppar, Whitney tar i. Hon sjunger My love is your love och It’s not right but it’s okay och det tar sig. Hon är helt klart betjänt av att sjunga de låtar som kräver mindre av hennes röst för att svänga. Step by step låter extra inspirerad.
Vingligare blir det efter en två låtar lång paus. Det känns som ren dumdristighet att waila sig igenom A song for you, eller ge sig på gospelnumret I love the lord. I will always love you ska vi inte tala om. Rösten brister och det som kunde varit en konstpaus mitt i känns mest som ett försök att ladda om för att ens klara av slutet. Man undrar varför hon utsätter sig för det här. Varför hon inte gömmer sig bland bakgrundssångarna och väljer bort det som hennes röst inte fixar. Mindre nogräknade stjärnor skulle ha gjort det. Men inte Whitney. Kanske är det inte dumdristighet, utan mod. Ska det göras ska det göras ordentligt, med flaggan i topp.
Oavsett vad som driver henne önskar man att hon lägger turnerandet på hyllan nu. Varken hon eller fansen behöver det här.