Wagners kvinnoroller i nytt ljus

Den goda sopranen anpassar sig till hjälten och dör därför på slutet. Det är den tes från Wagners operavärld som Charlotte Engelkes gestaltar om och om igen i sin föreställning baserad på fyra kvinnliga huvudroller i Wagneroperor. Hjältemod har de sannerligen. Som Senta i Flygande holländaren, som kastar sig i vattnet för att förena sig med sin älskade gengångare, Elsa i Lohengrin som förråder sin svanriddare för att rädda sin bror, Isolde som kanske medvetet trixar med en kärleksdryck så hon bli förälskad i en helt annan än den hon ska gifta sig med, Brünnhilde i Nibelungens ring som - ja, det är sannerligen komplicerat. Likafullt dör alla dessa dådkraftiga kvinnor i sista akten.

Med grepp från såväl Pekingopera som modern dans och performancekonst, gestaltar Charlotte Engelkes kvinnorna dilemman, handlingar och ståndpunkter så att det blir möjligt att känna igen ett och annat kvinnodilemma även i dag. Till och med hennes djupröda klänning i silkessammet är formbar efter vad stunden och dramatiken kräver. En rökmaskin används flitigt och scenografin tranformeras med hjälp av ett stort segel, ett hotfullt ankare och små lampor av snäckskal. En samling metallgalgar blir till en talande bild för somliga kvinnors sätt att packa en klänning för varje tänkbart tillfälle.
Charlotte Engelkes presenterar bilder och associationer i fantasifull samklang med de sagolika historierna i librettona. Precis som Wagner själv skapar hon ett allkonstverk och kryddar med anakronismer och inte minst humor, men hon är mer kortfattad. Det är faktiskt roligt i hennes sällskap och egentligen behöver man inte vara någon större Wagnerkännare för att hänga med.

Hon berättar mest på engelska, sjunger på tyska och låter ett och annat svenskt ord smyga sig in. Wagners musik förekommer mest i fragment eller insamplade i mer moderna tongångar. Fast de smäktande slutackorden i Isoldes slutaria låter hon ljuda, påminnande om att här handlar det om en man som skapade sångpartier och musik som "kräver tre livstider att studera in" och vars storhet ligger långt bortom exempelvis Uppsala domkyrka.
Wagneroperornas kvinnliga huvudroller har upphovsmannen visserligen tagit död på men Charlotte Engelkes visar på sund och gäckande livsvilja i sin föreställning. Tji fick Wagner!

Wagners kvinnoroller i nytt ljus

Galna svanar och hysteriska valkyrior äntrade B-scenen på Konserthuset i Uppsala på lördagskvällen. Susanne Sigroth-Lambe fascinerades av att se Charlotte Engelkes spela på hela sitt register och därmed lyfta fram det absurda i Wagners kvinnobilder.