Visuell, vokal och instrumental magi

Ulrika Knutson gav oss vid två tillfällen en närmast poetisk beskrivning av förra sekelskiftets Wien som politisk och kulturell tummelplats i världens centrum. Dessutom introducerade hon konsertkvällens två tonsättargiganter från denna tid och plats: Arnold Schönberg och Gustav Mahler. Deras verk spelades i omarbetade kammarversioner; Kammarorkestern bestod denna kväll av max 19 musiker plus dirigent.

Första konsertverket, Schönbergs monodram i en akt, Erwartung (1909), en tragisk, närmast freudianskt symbollastad skildring av en natt fylld av kvävande fukt, ångest och kärleksdöd, utfördes sceniskt. Sopranen Ibba Andersson gav uttryck både för starka dramatiskt/dynamiska skiften samt ett klangregister som hela tiden tjänade expressionistiska krav. Minimalistiskt men synnerligen effektivt agerande tillkom.
Den lilla orkestern höll samman musikens celler av toner och intervall utan tematisk grundstruktur alldeles strålande, de särpräglade klangkombinationerna likaså. Helt perfekt gick inte allt, men man höll ändå samman helheten; en både obehaglig och nygammalt fräsch hyllning till expressionismen.

Gustav Mahler ville ofta visa att gränserna jordiskt/himmelskt inte var så skarpa. Det kostade honom mycken möda samt extremt lång musik för jättelika resurser. Men i dennes Symfoni nr 4 (1901) är både tid och resurser komprimerade, och den version vi fick höra ytterligare förtätad för extremt liten kammarorkester, så pass liten att varje musiker var sin egen solist.
Mahler var själv en skicklig och noggrann instrumentatör, och nog saknade man en del av originalets klangfärger. Men under Staffan Larsons ytterst precisa ledning behärskades dynamik, klangfärger och subtila rubati/temposkiften alldeles ypperligt.

På typiskt Mahlermanér går himmelska och jordiska trådar fram och tillbaka mellan satserna för att sammanfattas i en gåtfullt skimrande väv i sista satsens vokala inslag om "Det Himmelska Livet" (text ur Des Knaben Wunderhorn). Ibba Anderssons vokala presentation av denna folkmusikaliska text sjöngs rent och snyggt till färgrik orkesterbeledsagning, jag saknade dock en del av den naivt barnsliga röstklang Mahler fordrar. Må så vara, men symfonins slut gav oss ett rörande slut på en nästan magisk kulturell nostalgitripp.

Visuell, vokal och instrumental magi

Wien stod i centrum när Ulrika Knutson valde musik i säsongens tredje Gästspelskonsert. Det blev i delar en nästan magisk nostalgitripp, konstaterar Anders Bragsjö.