Vilse i cirkusen

Jag har en obehaglig klump i magen under större delen av den här konserten. Den lilla flickan som springer omkring i trosor och nätstrumpor på scenen. Hon känns fortfarande sargad och av någon anledning gör det ont att titta på henne. Jag associerar till Marilyn Monroe och tänker på alla barnstjärnor som trasas sönder i den här brutala branschen där själva musiken blir allt obetydligare. Britney påminner mig åtskilliga gånger om vad det egentligen handlar om: "Welcome to my freakshow", stönar hon fram på sitt typiska sätt.

Showen är rätt makaber. Ett gäng halvdana cirkusartister och några duktiga dansare försöker och försöker. Hårdast försöker dock Britney. Och hon rör sig ruskigt snyggt. Hon är en stjärna. Men hon har aldrig haft den disciplin som krävs för att bli en ny Michael eller Madonna och det både syns och hörs. Så mycket till livesång är det inte att tala om. De ytterst få gånger hon sjunger trycker en tokkompressor ihop hennes hesa bebisröst till en kompakt smet som sedan skickas ut genom en pinsamt tydlig autotuner. Antalet sångdubbar är så många att alla röster flyter omkring som en smet i ljudbilden. Och kanske är det tur att vi inte hör så mycket sång. Britney har aldrig varit och kommer aldrig att bli evig som vokalist.

Den ena radiodängan avlöser den andra: Circus, Piece of Me, Gimme More, Radar, If U Seek Amy och Slave 4 You. Men det är inte förrän i de tre sista låtarna som showen lyfter på allvar. Popmästerverket Toxic framförs med fantastisk energi, liksom Baby One More Time och extranumret Womanizer. Personligen saknar jag dock finfina Unusual You från senaste plattan och Britneys absolut bästa låt vid sidan av Toxic, nämligen Break the Ice som denna kväll bara sänds i en dålig remix under ett klädbyte.

Sammantaget är Britney en besvikelse. Showen är som en blandning av ett barnkalas, Cirkus Scott, en urspårad karneval och en bisarr strippshow. Hennes unga och hängivna fans förtjänar en mognare artist, en bättre förebild som inte pumpar ut varenda porrklyscha som finns och tycker att det fortfarande är hippt med S & M-kitsch, läderstövlar, bondage och den där oskyldigt flickiga blicken och putläpparna som vrider tillbaka kvinnosynen ett par hundra år. Den rollen axlar redan Lady GaGa väl.
Jag går hem sorgsen och önskar att den lilla flickan kunde följa med så jag kunde bjuda på en kopp te och stoppa om henne med en filt, den gråtande clownen som är vilse i sin egen cirkus. Jag tror hon behöver få sova nu. Shhhh. Släck. Vi stänger nu.

Vilse i cirkusen

Sammantaget är Britney en besvikelse. Showen är som en blandning av ett barnkalas, Cirkus Scott, en urspårad karneval och en bisarr strippshow, skriver Hanif Sabzevari.