En vals för Vibafemba låter lite som ett avsked. Enligt programförklaringen ska detta vara den mest uppriktiga showen någonsin och kretsar kring medlemmarnas personligheter. Att ha jobbat ihop under så många år gör att man kan varandras hemligheter utan och innan och är det lätt att distansera sig och inte avslöja för mycket genom att låta karikatyrerna av sig själva stå och småkäbbla med varandra. Kanske var det därför som en av de mer genuina stunderna var när Sebastian Rilton, nyast och yngst i gruppen, berättade att han snart skulle bli pappa och skapade livmoderns ljudlandskap med en mixer. I övrigt var det gruppmedlemmarnas ?typer? som hade ordet. Peter Boivie var Dressmanndryg och Gunnar Axelsson-Fisk var torr och kärv och rivaliteten dem emellan var återkommande. Henrik Nordén höll en ganska låg profil medan Erik Lindman var som en flamboyant Ica-Jerry.
Ibland tog de avbrott från sig själva genom att agera kändisar i en tv-show. Dessa sketcher balanserade medvetet på en slak lina: ?Är det svårt att sluka svärd, Salem al Fakir? är ju så tråkigt att det nästan blir kul. Gunnar Axelsson Fisk som poeten Tomas Tranströmer var lätt genialisk, tack vare hans omedelbara publikkontakt. Presentationen av gruppmedlemmarna var ganska snillrik i formen av en analys av samtligas kroppsliga defekter. Det var mycket kropp under föreställningen. Såväl trasiga gener som en trasande skönhetsindustri avhandlades.
Vibafembas styrka ligger i deras låtskapande och deras förmåga att i en jämn ström kunna blanda finstämmighet med grabbig humor. Å ena sidan en fin cover på John Lennons Jealous Guy, å andra sidan en sång om att det vore bättre att vara bög. Att hylla Lasse Eriksson genom att framföra Smörgåsbordet kändes ganska självklart. Erik Lindmans röstkontroll och kroppsspråk som var som David Byrnes under Talking Heads-tiden var mycket imponerande.
Att vara personlig när man har inövade repliker och håller i en mick är inte helt lätt och kan bli ganska konstgjort. Det var personligt, men med förbehåll. Att trots detta ändå kunna förmedla intimitet och ömsinthet för både varandra och publiken är svårare. Vibafemba klarade det senare med bravur.