Vemod och humor med Andersson Wij

På skiva har Tomas Andersson Wij varit konsekvent i sin musikaliska utveckling. Alltsedan debutalbumet för nio år sedan har hans sånger varit fulla av vemod och tillbakablickar på en svunnen tid i förorter och på landsbygden. Som bäst är hans skivor storslagna skildringar av ett Sverige långt ifrån storstadspuls och medial uppmärksamhet, men i sina svagare stunder blir Andersson Wij högtravande och distanserad.

En spelning med Tomas Andersson Wij är dock en annan femma, och här har utvecklingen delvis gått åt ett annat håll. Jämfört med de spelningar han gjorde i samband med första skivan Ebeneser är han i dag betydligt mer karismatisk och engagerande på scenen. Han vet hur man får en publiks uppmärksamhet och lever sig in i musiken med stor intensitet.

Nästan varje låt föregås av personliga anekdoter, oftast humoristiska och alltid förmedlade med stor värme. Dessa introduktioner ger nya perspektiv på de välbekanta låtarna och tillför utan undantag mycket till hur de upplevs. Barndomsminnen och tonårsromanser återges med glimten i ögat, liksom berättelser om hans möte med Livets Ord i ungdomen.

När Andersson Wij berättar att han var på Bob Dylans klubbspelning på Debaser i Stockholm i tisdags, är det påtagligt att passionen för musik är något han delar med legenden själv.
Andersson Wijs enda sällskap på scen är tre akustiska gitarrer i olika stämningar, samt ett munspel som plockas fram i ett par låtar. Den enkla instrumenteringen tycks vara det format som passar hans musik allra bäst. En del låtar som var bra redan på skiva med fullt band blir ännu bättre i dessa avskalade versioner.

Den akustiska covern av Carolas schlagervinnare Evighet, som miljoner TV-tittare kunde höra i samband med finalen i Melodifestivalen, passar Andersson Wij som hand i handske, men framför allt visade spelningen på Katalin att hans rika låtskatt är något man allra helst bör uppleva från scenen.

Vemod och humor med Andersson Wij

Vemodiga låtar och humoristiska anekdoter visade sig vara en lyckad kombination när Stefan Warnqvist såg Tomas Andersson Wij på Katalin.