Värme och vemod med Weeping Willows

Tioårsjubilerande Weeping Willows har varit flitiga gäster på Katalin genom åren, och trängseln var stor framför scenen när Stefan Warnqvist såg dem på onsdagskvällen.

Foto:

Konsert2007-04-12 11:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med senaste skivan Fear And Love har Weeping Willows lyckats med konststycket att både förnya sig och samtidigt blicka bakåt mot de musikaliska rötterna. Både text och musik präglas av stora känslor fyllda av längtan, vemod och romantik.
Sprudlande upptempolåtar i dur är sällsynta i deras repertoar, men å andra sidan är det få svenska band som kan skildra melankoli med värme och empati bättre. Sångaren Magnus Carlson har en gudabenådad röst, som gjord för denna typ av musik, och gruppen som helhet har en fenomenal förmåga att hitta precis det rätta stämningsläget. Associationerna går lätt till artister som Roy Orbison, Chris Isaak och Morrissey, men jämförelsen är lika mycket en komplimang till dem som till Weeping Willows.

Från det aktuella albumet spelades sju av tolv låtar och glädjande nog överträffade de faktiskt favoriterna från de tidigare skivorna. Senaste singeln Shiver In The Morning Light utgjorde en topp i början av spelningen, Grains of Sand med sin rullande trumrytm en annan. Man kan bara hoppas att också den senare dyker upp som singel så småningom, och att den blir ett stående inslag på deras spelningar framöver.
Det var sparsamt med mellansnack och bitvis sjönk energinivån. Magnus Carlson föreföll lite besvärad mellan låtarna, men när musiken kom i gång var han i sitt esse.
Weeping Willows är en grupp som står och faller med sin musik, och lyckligtvis står de. Både på skiva och på scen har de en tidlös kvalitet som gör att de fortfarande efter ett decennium har kvar sin vitalitet och relevans.

Förband var Mikael Herrström, som främst gjort sig ett namn som producent och musiker åt en lång rad namnkunniga artister. Låtarna från hans senaste skiva The Second Waltz visar att han är underskattad som artist i eget namn. Hans musik fungerade alldeles utmärkt som komplement till Weeping Willows, och han hade gärna fått spela dubbelt så länge.
Weeping Willows
Mikael Herrström
Katalin
11 april