Värme, humor och allehanda solon

Överraskningarna var många när Svante Thuresson tillsammans med storbandet Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestra avslutade Parksnäckans sommarkonserter, berättar Stefan Warnqvist.

Svante Thuresson på Parksnäckan.

Svante Thuresson på Parksnäckan.

Foto: Hans E Ericson

Konsert2007-08-23 11:28
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svante Thuresson har mutat in en nisch för sig själv genom att obehindrat röra sig mellan olika genrer och oväntade val av samarbetspartners. Spelningen i Parksnäckan på onsdagskvällen bjöd som förväntat på mycket oförväntat. Kombinationen av Thuressons raspiga röst och det arton man starka Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestras melodiska storbandsjazz var inte alldeles otippad, men låtlistan bjöd på desto fler överraskningar.

Här samsades texter av Beppe Wolgers med både en sextiotalsballad signerad Blood, Sweat & Tears och en hyllning till legendaren Bill Evans. En tolkning av Olle Adolphssons Grön kväll i Margretelund följdes omedelbart av en uppsluppen instrumental gospel i sjutakt, skriven av Don Ellis. Likt ett musikaliskt kalejdoskop utforskade Thuresson och orkestern sina personliga favoriter från de mest oväntade vinklar.
Thuresson själv har humorn och värmen intakt efter alla år på scener landet runt. Engagemanget i sången gick inte att ta miste på och han tog ibland i så att han blev röd. Under de instrumentala låtarna valde han att stå kvar vid scenkanten och digga till orkestermedlemmarnas förnämliga soloinsatser.

I synnerhet Martin Bergers altsaxofonsolo i En gång i Stockholm - Beppe Wolgers-låten som Monica Zetterlund vann den svenska melodifestivalen med i början av 60-talet - och Jonas Isakssons många intrikata gitarrsolon fick tummen upp av såväl Thuresson som publiken. Trumsolon kan vara en sak som prövar en publiks tålamod till bristningsgränsen, men bandledaren Tobias Lagerberg lyckades med sitt bidrag till kategorin faktiskt förhöja upplevelsen av Don Ellis Pussy wiggle stomp.
Något som det gärna hade fått vara mer av var soloinsatser av trombonisterna. Det var när de fick glänsa som konserten var som allra bäst, men tyvärr hamnade de alltför ofta i skuggan bakom alla trumpeter och saxofoner.
Vid några tillfällen märktes det att Thuresson och Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestra inte spelar ihop så ofta, men samtidigt gjorde några skönhetsmissar här och där att framträdandet fick mer kött och blod.
Svante Thuresson med Induss & Lagerberg Great Sweet Orchestra
Parksnäckan, Uppsala, onsdag