Som en tidig Tom Waits startar konserten, med Anders Widmark ensam med pianot och sin hesa sångröst. Minus dekadensen. Sedan kommer Peter Bylin på trummor och Johan Lidbom på bas och det blir ett funkgung som är a jour med både musikhistorien och framtiden, som i att Widmark står stadigt i traditionen, men samtidigt ligger i framkant av utvecklingen. Och ser man till hela den tidigare Uppsalapianistens spektrum så är det en stor del av historien han har koll på.
Sedan debutalbumet ”Sylvesters sista resa”, som han gjorde tillsammans med Rebecka Törnqvist 1991, har han bland annat gett ut skivan ”Anders Widmark and The Soul Quartet” där han blandade jazz med hiphop och acidjazz-influenser, spelat in svenska psalmer och gjort tolkningar av populärmusikklassiker som ”No woman no cry” och ”Light my fire”.
På den fullsatta Reginateatern spelar han funk, framför tonsättningar av Dag Hammarskjöld-texter och leker med houseinfluenser. Det sista är en genre som har mycket gemensamt med 30-talsswing slår han fast i ett mellansnack. Sångaren Zoie Finer gör ett gästspel som blir skevt på ett bra sätt på grund av sammanhanget. Låtarna ”The story of your life” och ”Falling out of love” från projektet House of Widmark är lysande. Man längtar efter mer.
Det mesta får plats innanför Anders Widmarks musikramar. Och det mesta blir till guld genom hans pianospel från himlen, där briljansen aldrig överröstar känslan. Den här kvällen ligger fokus på låtar från kommande albumet ”Horses on the run”, som ska släppas 19 mars och allt tyder på att det är något att se fram emot, även om det helt klart är live Anders Widmark helst ska ses. För liveenergin och tajmingen som går igen i allt han gör.
Även mellansnacken är i en klass för sig. Med torr humor låter han en meningslös berättelse om hur en kommunchef berättat att han spelat med Louis Armstrongs trumpetmunstycke upprepas gång på gång. Han jämför jazztrumljud med att steka ägg, pratar om hur roligt dinosaurierna och mammutarna hade på sin tid och låter Johan Lidbom göra ett ”långt och tråkigt bassolo” till publikens jubel. Både den komiska tajmingen och musikaliteten håller absolut världsklass och båda gör att en konsert med Anders Widmark är en upplevelse som inte liknar något annat.