Vårkonsert med gnistor

Körsångerna med Allmänna Sången fick ett extra lyft av Anders Widmarks pianospel, skriver Anders Bragsjö.

Konsert2008-05-26 09:30
Anders Bragsjö
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Allmänna Sången har nyligen spelat in en cd tillsammans med Anders Widmark. Varför inte då ha vår 153:­e vårkonsert med honom och så att säga "möta" honom? resonerade tydligen kören; så blev det alltså. Kören hade knappt sjungit sina obligatoriska vårsånger förrän Anders Widmark kom in på scenen och samman med kören lyckades vända upp och ner på invanda begrepp.
Wilhelm Stenhammars Tre körvisor (samt senare under konserten Hugo Alfvéns Aftonen) är många körsångares favoriter - men som a cappella-sånger, inte med fritonalt virvellekande piano för-, mellan- och medspelande vid sidan av. Vårdad, exakt och engagerad körsång mot/med piano­spelet gav dessa ibland ­uttjatade körsånger ett extra lyft.

Widmark ensam spelade så ett stycke i "Bach à la Coltrane"-stil, inåtvänt lugnt samt energifyllt utåtriktat i både sirlig och flyhänt aggressiv blandning. När han därefter spelade en personligt arrad variant av H Palms Under hägg och syrén, föll kören in både som orgelpunkt och med en kort flerstämmig fras, allt till Widmarks livliga ton(arts)lek.
@3a Text ui:Två helt egna kompositioner av Widmark framfördes senare. Den första sången, I was dreaming, framfördes med 5 mikrofonförsedda sångare i ensemble till pianot. Jag vet inte om det var meningen, men i början hördes knappt pianot alls över sångarnas väldigt starka mikrofoner. Först inemot mitten började pianots egen retorik göra sig märkt. And­ra stycket, Fastän du sover, deltog hela kören i, mycket vackert med fyndigt tvärstopp.

Två uruppföranden fick vi också höra. Ulrika Emanuelssons Maparilj (bokstavslek med april/maj) innehöll ett spännande samspel solist/kör; ett effektivt och riktigt grant verk. Per Wickström (själv körmedlem) hade skrivit Trädet och skyn på ungefär samma sätt men med mer ostinato och deklamation.
Kvällens storverk för kör a cappella var, både för skickligt utförande och tonsättar- nas rang, Sven-David Sandströms Ave Maria och Benjamin Brittens Hymn to S:t Cecilia. Både dubbelkörs exakthet (Sandström) och kör/solisters intonation (Britten) ställde sångarna inför enorma krav. Cecilia Rydinger Alin förde här (som annars) kören genom mycket uttrycksfulla och skickliga tolkningar.

Konsertens sista verk (innan eventuellt extranummer, trappmarsch etc) blev Michael Ostrzygas (text och musik) Iuppiter, något som i sitt stora röstomfång, sina glissandi och visselljud verkligen visade att musik är organiserat ljud. Må vara att det var svårt att höra hur många gudomligheter som hyllades, men som avslutning på en konsert som vände upp och ner på det mesta var den onekligen kongenial.
MUSIK
Universitetsaulan
Allmänna Sången
Anders Widmark, piano
Cecilia Rydinger Alin, dirigent