Kammarmusikföreningen hade för sin sista höstkonsert bjudit in Omnibus pianokvintett som består av pianisten Andreas Kreuger och fyra blåsare: Jonas Albrektsson oboe, Lars-Erik Lidström, klarinett, Sören Hermansson, horn och Eva-Lena Holmstedt, fagott.
Programmet inleddes med ett uruppförande, Håkan Larssons Tapestry, en pianokvintett som komponerades 2010 och har tillägnats kvällens gäster. Av kompositörens nära samarbete med årsbarnet Peter Gullin märktes inte mycket i det nya stycket; möjligen fanns några synkoperade inslag här och var. Rytmiskt intressant var det ändå. Pianots roll var ofta att leda över mellan de olika delarna. Den närvarande kompositören fick tillsammans med ensemblen välförtjänta applåder.
I fortsättningen följde några stycken som endast krävde delar av kvintetten, till att börja med de tre första av Bohuslav Martinus Fyra madrigaler för oboe, klarinett och fagott från 1938. Kompositörens intresse för barockmusiken märktes mest i fugerade avsnitt och i slutackordens sammanfattning av vad som hänt.
Carl Reineckes Notturno för horn och piano skrevs 1910. Hornist och pianist verkade trivas mycket bra tillsammans och tog väl vara på den romantiska karaktären hos Reineckes musik.
Före paus tog Andreas Kreuger över och framförde sex korta men tekniskt avancerade pianostycken som Peter Gullin själv överlämnat till honom. Tydligen har dessa inte hörts från estraden tidigare och de utgjorde alltså ytterligare ett offentligt uruppförande i kvällens konsert.
Mozarts Kvintett för piano och blåsare, K. 452, avslutade konserten. Kvintetten var skön att lyssna till i den härliga tolkning som kvällens musiker presterade. Tonernas vandring mellan instrumenten skapade ett läckert och osjälviskt samspel. Kraftiga applåder gav ett extranummer för klarinett och piano: Softly, as in a morning sunrise ur Romberg/Hammersteins operett Nymånen.