Välförtjänt succé

Carola har varit en ikon i Sverige i mer än tre decennier, och efter höstens medverkan i Så mycket bättre har hennes popularitet bara ökat.

Foto: Nina Leijonhufvud

Konsert2015-02-07 07:27
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På fredagskvällen gästade hon Uppsalas konserthus där det var helt fullsatt. Turnén, och den aktuella samlingsskivan, heter Det bästa av mig.

En hitkavalkad var med andra ord utlovad och den lät inte vänta på sig. Kaxigt inledde hon kvällen med Främling, i Orups mörkare, vemodiga arrangemang från TV-serien. Carola själv stod uppe på en ramp, insvept i scenrök under dovt röd belysning. Det blev en effektfull inledning och från första stund möttes hon av stormande bifall från publiken.

Med så mycket erfarenhet som Carola har skulle det här kunna vara en typisk rutinspelning på ännu en turné, men så blev det inte. Carola såg ut att stortrivas på scenen och musikerna likaså. Konsertens första del tog avstamp i just Så mycket bättre, med en ösig blandning av de låtar som Carola själv tolkade och de klassiska hits som de andra framförde. Att döma av hennes energi på scenen nu hade hon väldigt kul de där dagarna på Gotland. Tolkningarna av The Arks Tell me this night is over och Love Antells Gatorna tillhör oss var förstklassiga.

Som väntat gav låtlistan smakprov från många av de genrer hon rört sig inom, och bitvis blev kasten något tvära. Gospeln Oh Happy day följdes av en rockig version av The runaway och Melodifestivalvinnarna Evighet och Fångad av en stormvind. Överlag var det hög energi och mycket ös, men allra bäst var nog den finstämda versionen av När löven faller, där hon själv blev så berörd av sitt framförande att hon fick tårar i ögonen.

Genom hela konserten var stämningen på topp mellan Carola och publiken, som om alla var hennes nära vänner och att konserten i själva verket ägde rum i hennes vardagsrum. Av den lite kyliga distans som ibland visat sig i konserter på TV märktes inget denna kväll.

Den höga kvaliteten på konserten sjönk något under första extranumret, ett lite för långt medley av de något mindre kända låtarna från den tidiga delen av karriären. Men detta minus i kanten sopades snart undan av den maffiga avslutningen med Främling, nu i sin originaltappning. Liksom majoriteten av de låtar som föregick denna dunderhit fick den välförtjänt stående ovationer. Sällan har väl publiken stått upp så mycket under en spelning i konserthusets stora sal.

Carolas Uppsalaspelning kan sammanfattas med ord: succé.

Carola

Konserthuset Uppsala, fredag