Utomordentligt tolkad Copland
Gunnar Tibell njöt av det kommande stjärnskottet på sopranhimlen Ida Falk Winland.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Copland har tonsatt texter av Emily Dickinson, alltid dubbeltydiga och fyllda av känslor, ibland ironiskt humoristiska, ibland tragiska men sällan hopplösa. Alla dessa känslor förmedlas av Coplands musik, utomordentligt tolkade av Ida och Matti.
Efter ett pianosolo av Chopin, Impromptu opus. 29, fortsatte Ida med fyra sånger av Nystroem, till dikter av Ebba Lindqvist. Som ofta i deras möten är havet medverkande. Ingen i publiken kan ha undgått att beröras av sättet att framföra dessa sublima pärlor i den svenska romanslitteraturen.
Ture Rangströms sånger handlar mera om kärleken som den beskrivs i Bo Bergmans naturlyriska poesi. De följdes i programmet av två pianostycken av Schumann, Romanze nr 2 och den välkända Aufschwung ur Fantasiestücke opus 12. I det sistnämnda blev ambitionen för stor och tolkningen kändes baktung - titeln refererar snarare till uppåtsträvande flykt.
Avslutningsvis kom ytterligare prov på de båda musikernas fina samspel, nu i några tonsättningar av Richard Strauss, dels i Drei Ophelia Lieder, dels i de fristående Hat Gesagt och Frühlingsfeier. Röstkvalitet, inlevelse, precision i uttryck och tonbildning - allt borgar för en framgångsrik karriär för solistpristagaren Ida. Ihållande applåder belönades med en aria ur Händels opera Julius Caesar.
Ida Falk Winland och Matti Hirvonen
Alfvénsalen, Uppsala, måndag 22 februari
Alfvénsalen, Uppsala, måndag 22 februari