När min dotter blivit antagen till musikklasserna gick vi på ett introduktionsmöte med David Anstey och äldre elever. Eleverna sjöng ”Vals på Ängön” av Taube, alla sju verserna. David sade: ”Det blev kanske litet långt men jag tyckte det varit synd om ni inte fått möta tjuren” (som dyker upp i slutet av vers fyra, googla texten!). Det här kommer att bli jättebra, tänkte jag. Och det blev det. Den vänliga, inspirerande atmosfär och den kärlek till musiken som musikklasserna bjuder har under de trettio år den funnits gett hundratals unga en kickstart till musikalisk verksamhet och de som har valt andra banor har fått en introduktion till musik och körsång som de kommer att ha glädje av hela livet.
Det var helt i sin ordning att musikklassernas 30-årsjubileum nu firades med en verklig pangföreställning där många tidigare elever medverkade och musiken till stor del var specialskriven. Först sjöng en kör av gamla elever Bengt Hallbergs tonsättningar av tre texter av Shakespeare med Hallberg själv vid pianot. Det är ett beställningsverk för musikklasserna och texterna var säkerligen valda med tanke på detta: ”Age, I do abhore thee, youth, I adore thee!”. Hallberg bevisade dock i några egna nummer att åldern inte är så viktig.
Karin Dahlberg sjöng vackert Laudate Dominum av Mozart tillsammans med de gamla eleverna och Sofi Berner, numera i Radiosymfonikerna, spelade Morricones Gabriels oboe med fyllig, uthållig ton. Ellen Nisbeth, även hon gammal elev, som i våras fick Musikaliska Akademiens solistpris, återvände hem med bravurnumret La Campanella av Paganini, spelat med utsökt teknik och utan några som helst maner. Bifallet var så stort att det blev ett extranummer, Marie Louise von Paradis’ omtyckta Sicilienne.
Sist formerade årets nior tillsammans med Katedralskolans fördjupade musikelever en riktigt stor kör för uruppförandet av Jan Sandströms nyskrivna Mässa tillsammans med en orkester av tidigare och nuvarande musikklasselever och sångsolisterna Karin Dahlberg och Jakob Högström. Verket innehåller inget av det känslosvall som en mässa ofta gör utan är alltigenom behärskat i sina uttrycksmedel. Ofta rör sig musiken kring en eller två borduntoner; den kan under några takter ta fatt en melodi för att sedan släppa taget om den och återvända till sitt lugna läge. Kör och orkester är närmast en cantus firmus omkring vilken soliststämmorna broderar. Båda solisterna gjorde utmärkta prestationer. En tankfull och rogivande mässa som jag hoppas snart får ett nytt framförande.