Teddybears har alltid haft ett brett register av gästartister på sina album, men under kvällens Flustretspelning inleder nallebjörnarna med att själva stå för sången. Vem av dem som sjunger till vilken låt är svårt att avgöra då alla tre bandmedlemmarna bär de enorma björnhuvudena som har blivit deras signum. Jag uppskattar att de undviker playback, men i ärlighetens namn så gör sångbjörnen inte sin egen musik rättvisa. Istället känns konserten inledningsvis mest som en karaokekväll på steroider framförd av skjortbeklädda björnar med laserögon. Det är fotogeniskt, men inte lika musikaliskt.
För första gången på sex år har Teddybears åter blivit albumaktuella. Ändå bränner de av de nya singlarna som raketer på nyår. Jag får känslan av att de inte vill annat än att få återgå till att spela äldre och mer beprövade låtar. Vändningen kommer i samband med att Rodrigo Pennchef, tidigare medlem i Infinite Mass, kommer upp på scenen och greppar tag om micken.
Han fungerar som en fjärde bandmedlem under spelningen och med honom växer hela Teddybears självförtroende. Inte heller skadar det att Uppsalapubliken bär bandet genom den drygt timmeslånga konserten. Nytt som gammalt, allt mottags med utsträckta händer, dans och allsång där energin så kräver.
Även Swingfly dyker upp på scenen vid flera tillfällen. I dessa Melodifestivaltider är han kanske mest känd för att ha nått finalen 2011 med låten "Me and my drum". Teddybears har alltid flörtat med jamaikansk dancehall, vilket märks extra tydligt under deras senaste album. Många av dessa låtar framförs av diverse rappande jamaikaner som av naturliga orsaker inte kan närvara på Flustret ikväll. Istället hoppar Swingfly in och gör ett superbt jobb med att rappa på patois.
Senaste singeln "Whats your problem?" är både ett exempel på bandets förkärlek till jamaikansk dancehall, samt deras politiska frispråkighet som de under åren har visat prov på. Bandmedlemmen Jocke Åhlund har nyligen bekräftat att låten är riktad mot Sverigedemokraternas Björn Söder.
När konserten går mot sitt slut greppar Jocke Åhlund åter micken. Denna gång känns det helt naturligt.– VI försöker bara sprida kärlek med vår musik. Men just nu sprider sig även en politisk bruna sörja i vår värld. Så jag bara försäkra mig om att ingen här röstar på sådana partier.
Publiken svarar med jubel och skakar loss ordentligt till klassikern "Different style" innan det bandet kliver av scenen.