Romeo & Julia Kören, med ursprung vid Dramaten för 20 år sedan, var kvällens gäster, och som program hade de valt enbart musik från 1500-talet. Första avdelningens språk var franska och i andra övergick man till italienska. Sex kvinnliga och fem manliga röster fanns i ensemblen som leddes av Benoit Malmberg. Som instrumentalist medverkade Pierre Nordahl. Bland hans instrument av lutatyp fanns också en chittarone, ”det största instrument som kunde fraktas i en gondol”.
Publiken bjöds inte enbart på sång. I nästan varje stycke tillkom dramatiska inslag som illustrerade ett ofta romantiskt innehåll, men ibland också ett krigiskt tema, som i Clément Janequins berömda La Guerre. Orangeriet har för dessa ändamål en idealisk scen där körsångarna kan promenera ut på gräsmattan och tillbaka in igen, allteftersom textens förvecklingar utvecklas. Själva lokalen ger också möjligheter till utflykter och promenader ut på sidorna och in igen genom andra sidans entréer.
Konserten inleddes utomhus med två sånger av Claudio Monteverdi under slottsparkens magnifika ek, som tillåter både klättring på bastanta grenar och försvinnanden bakom den väldiga stammen. Musiken, i huvudsak en skön sopranduett till ackompanjemang av luta, gav anledning till diverse upptåg mellan övriga medlemmar ur kören. Väl inomhus vidtog den franskspråkiga delen av konserten med sånger av Clément Janequin, Orlando di Lasso, Josquin des Prés och Orazio Vecchi, framförda med stor musikalisk precision och uppfinningsrik dramatik, i form av uppvaktningar, häftiga gräl och en del storslagen akrobatik av en svimmande sångare. Körledningen är även den något extra med en dirigent som står på knä eller vandrar omkring och ibland får leta upp sina korister som försvunnit ut eller bort i lokalen.
Andra avdelningen, den italienskspråkiga, gjordes i ny vacker dress som man kunde känna igen från ett av körens framträdanden under en Nobelfest. För mycket av musiken svarade Orazio Vecchi men även Luca Marenzio, Orlando di Lasso, Giovanno di Nola och Rossino Mantovano var representerade. Dramatiken fanns med hela tiden: även om kören ibland började med en konventionell, ordnad uppställning i stämmor utbröt ganska snart ringdans utanför huset, som i Vecchis O bella ò bianca, eller bråk mellan koristerna, som i di Lassos Lucia celu. En grandios konsert – det kraftiga bifallet från den fulltaliga publiken belönades med två extranummer.