Under lättsamheten finns ett allvar
Programmet var lyckosamt balanserat och samspelet bländande, skriver Gunnar Tibell med anledning av Kammarmusikföreningens konsert i måndags.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som inledning framfördes Divertimento från 1947 för oboe, klarinett och fagott av Jean Françaix, en komposition som ger alla tre medverkande en jämbördig ställning. Typiskt för Françaix är hans attityd till musiken som underhållning, utan att han någonsin blir ytlig. Under den lättsamma tonen finns ett allvar. Kvällens trio visade upp ett bländande samspel och tolkade mycket fint de olika stämningslägen som presenterades.
Ur ungraren Györgi Ligetis Musica Ricercata framförde kvällens pianist sex av de elva korta satserna. Mycken möda har lagts ner på att rent musikaliskt beskriva dessa långt ifrån lättspelade eller lätt begripliga små stycken av en tonsättare som febrilt letade efter sin stil. Andreas Kreugers tolkning kändes mycket inkännande och övertygande - tekniskt verkade inga problem finnas.
Konserten avslutades med Beethovens pianokvintett op 16 i en oerhört välklingande version med ett skönt växelspel mellan piano och blåsare. I ett överraskande extranummer briljerade pianist och klarinettist, båda lärare vid Kommunala Musikskolan i Uppsala, med en version av Errol Garners Misty.
Omnibus Pianokvintett - Jonas Albrektsson, Lars-Erik Lidström, Eva-Lena Holmstedt, Lennart Stevensson och Andreas Kreuger.
Alfvénsalen, Uppsala
Alfvénsalen, Uppsala