Udda legend bjöd på guldkorn

Publiken fick möta en gitarrist med ett unikt sound när Ralph Towner gästade Gitarrfestivalen, och guldkornen blev många skriver Ulf Gustavsson.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2009-10-18 08:19
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ralph Towner är en udda legend i gitarristvärlden. Förutom att ha varit musikalisk ryggrad i gruppen Oregon har han genom åren gjort med en mängd skivor, solo och med musiker som Jan Garbarek och Gary Burton, där han utvecklat ett alldeles personligt, ja unikt gitarrsound inte minst på tolvsträngad gitarr, och ett klangtänkande i sina kompositioner som gör honom omedelbart igenkännbar.

En hel del av detta fick sig publiken till livs under Towners solokonsert på Uppsala internationella gitarrfestival, med en repertoar som stilmässigt spände över vida fält, och med ett flertal guldkorn från hans skivinspelningar.
Här fanns de fint avrundande lyriska miniatyrerna, serena och melodiskt behagfulla, i en stil där Towner ligger som närmast den klassiska gitarrmusiken. Samt å andra sidan rytmiskt pådrivande stycken med drag av till exempel samba, eller med en stadig reggaerytm bakom de komplexa figurerna i Jamaica stop over.

Här fanns också den öppenhet i klanger och fraser som är typisk för Towner, i stycken med reminiscenser av impressionism, Debussy och Satie. Och där modern jazzharmonik förenas med ett arkaiskt drag, emellanåt med suggestiva bordun- och mistlurseffekter som får hans musik att låta som att den har rötter i en helt annan tid.

Det sistnämnda blev än mer framträdande när han skiftade från sexsträngad gitarr till tolvsträngad, med ett ljud stort som en katedral, med hjälp av den elektroniska efterklang som är en integrerad del av Towners speciella sound. Detta bland annat i ett arrangemang av Charles Mingus-klassikern Goodbye pork-pie hat.

De udda rytm- och melodifigurerna kunde stundom kommentera varandra, eller användas i repetitiva effekter. Jag slogs av att Towner i många fall mer antyder möjliga melodivägar i sina fraser, än utvecklar dem fullt ut. Det skänker ett liksom förborgat drag åt hans musik, som att den vilar på en hemlighet (tillika framstod han som en ganska skygg och fåordig person på scenen).

En del småmissar förtog knappast värdet av Ralph Towners klangmagi, då hans kvalitéer som musiker och gitarrist inte ligger på det traditionellt virtuosa planet i första hand.
Ralph Towner
Uppsala Konsert & Kongress, fredag