Eldkvarn börjar onekligen kunna det här med Uppsalabesök. En och annan Norrköpingsbo skulle självklart protestera högljutt, men i och med att bandet i åratal i princip bott på stadens scener känns de nästan lika djupt ingraverade i Uppsalas kulturella DNA som i den där guldplaketten de fick uppförda längs mammas gata för några år sedan. Oavsett om spelstället utgjort den numera mytomspunna Rackarbergspuben (rockrävar modell äldre skränar fortfarande om det där overkliga Rick Danko-giget), ursprungliga Katalin (då beläget ovanför nuvarande Pub 19) eller i dess nutida skepnad har Pekings ihärdigaste kulturbärare alltid haft en pålitlig respit att vallfärda till även när tiden avfärdat gruppen som förbrukade föredettingar.
Tar man en närmare titt på det livealbum man spelade in på Rackarbergspuben 1994, ”Tempel av alkohol”, är det en hel del tidlösa utposter som överlevt till kvällens låtlista. Hitkavalkad har annars varit ledordet under de senaste Katalin-visiterna, så även denna gång. Utan ett nytt album i ryggen att marknadsföra hade jag ställt vissa förhoppningar om att få tillfälle att avnjuta några ovanliga rariteter. Men endast ”Runt Solen” från underskattade ”Död stjärna” kan egentligen insorteras i den obskyra kategorin. Drömmen om en 10-minutersversion av ”27” är fortfarande hopplöst oförlöst.
Vår kära orkester är aningen trögstartad i torsdagsskymningen. Kanske är det turnélunken som börjar ta ut sin rätt, men låtar som inledande ”Barn av sommarnatten” och i synnerhet ”Fulla för kärlekens skull” borde göra större avtryck. Inte förrän ständigt drabbande ”Alice” golvar lokalen och Carla plockar fram rockabillygunget i egna alstret ”Kungsholmskopplet” tänds elden i den 44-åriga spårvagnskroppen. Även Adrian Modiggård, tamburinist och nylanserad soloartist, bidrar med välbehövlig rostsanering när en tröttkörd Plura behöver hämta andan.
”Herregud, vi har bara spelat fyra låtar och jag har svettats lika många liter”, säger en medtagen Plura samtidigt som han torkar av pärlorna i sitt sinande hårfäste. Vilopausen tillägnas den hyllning av den amerikanska sångboken som Plura genomfört jämte Ebba Forsberg och Mikael Wiehe under våren. ”Always On My Mind” övergår i en nervkittlande ”Jag tänkte jämt på dig”.
Eldkvarn ställer aldrig ut skorna, man gör alltid skäl för varje krona av entrébiljetten. Men även en sådan här kväll när man inte av olika skäl förmår att köra på samtliga cylindrar ser låtskatten till att segla det hela i hamn. Ursäkta sportformuleringen, men det är banne mig en hög lägstanivå som är få förunnat.