Trio X gjorde succé

Medan solen sänkte sig över Uppsala bjöd Trio X med hemliga gäster på en lysande konsert. Lekfullheten och de tvära kasten mellan olika genrer var allestädes närvarande, skriver Stefan Warnqvist.

Konsert med Trio-X på Konserthuset. Här med den hemlige gästen Svante Henrysson

Konsert med Trio-X på Konserthuset. Här med den hemlige gästen Svante Henrysson

Foto: Rolf Hamilton

Konsert2010-10-03 09:40
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Carte Blanche är namnet på en konsertserie med Trio X och hemliga gäster. Under hösten blir det totalt tre konserter, och den första ägde rum på lördagseftermiddagen. Konceptet går ut på att Trio X bjuder in ett par hemliga gäster, och dessa får i sin tur bjuda med sig varsin hemlig gäst, som är så hemlig att inte ens Trio X vet vem det är förrän strax före konserten. Repertoaren blir därmed en överraskning även för musikerna.

På premiärspelningen var den förste hemlige gästen cellisten Svante Henryson. Han har tidigare spelat med så vitt skilda namn som Yngwie Malmsteen och Orphei Drängar, och låter gärna olika genrer krocka. Redan första stycket han medverkade på, den egna kompositionen Blues Chaconne, blandade bluesig improvisationsjazz med klassisk barockchaconne.

Henrysons egen hemliga gäst var den innovative gitarristen David Stackenäs. Tillsammans med Trio X spelade de ett stycke baserat på Bachs cellosvit Sarabande. Resultatet blev fem instrument i perfekt samklang. Kombinerat med det bländande skenet från den nedåtgående solen över Sivia torgs hustak målade musiken fram bilder av havsvågor som rullar in mot en höstkall stenstrand.

Passande nog knöt nästa gäst, Mikael Samuelsson, an till solnedgången genom att framföra en tonsättning av Dylan Thomas Do not go gently into that good night, en dramatisk komposition med hans kraftfulla barytonsång. Denna följdes av att hans hemliga gäst, dottern Mikaela, gjorde entré och sjöng Coconut island, en Hawaiidoftande jazzlåt med 20-talskänsla. Hennes övriga sånginsatser inkluderade även en lyckad tolkning av Georgia Whites 30-talsklassiker I’ll keep sitting on it.

Konserten bjöd på många tvära kast mellan genrer. Svensk folkmusik och visa blandades med jazzballader, blues och avantgardistiska gitarrsolon. Lekfullheten var allestädes närvarande, oavsett om det gällde kompositioner av Bellman, Mozart eller Andrew Lloyd Webber. Allra bäst blev det i Bobbie Ericsons somriga Utskärgård. Stycket gav Trio X:s trummis Joakim Ekberg chansen att briljera, och med Svante Henrysons lysande cellosolo därtill blev slutresultatet närmast magiskt.

Carte Blanche-serien fortsätter härnäst den 30 oktober och den 11 december, och att döma av denna första konsert har Uppsala Konsert & Kongress och Trio X dragit ett riktigt ess ur rockärmen. När inte ens huvudpersonerna själva riktigt vet vad som komma skall kan man hela tiden förvänta sig det oförväntade. Med tanke på att Trio X är som bäst när de låter experimentlusta och halsbrytande genrekrockar få fritt spelrum kan man vänta sig ytterligare två konserter av hög klass.