Tre gånger trio för virtuoser

Tre verk för valthorn, piano och violin framfördes på Kammarmusikföreningens konsert, som blev en bakvänd tidsresa med lyster, skriver Per A F Åberg.

Konsert2012-11-20 13:33
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Programmet i en kammarkonsert bestäms ofta av vilka instrumentalister som engagerats. Man inventerar de verk som finns för den aktuella besättningen och väljer några. Ett bör vara ett känt slagnummer; gärna ett par solostycken därtill. Och tänk så bra det kan bli! Att spela och att lyssna på verk som inte framförs så ofta berikar och ger nya impulser och man betraktar sedan den äldre musiken med nya ögon.

Denna kväll framfördes tre verk för valthorn, piano och violin. Kinderszenen av Britta Byström inledde, ett vitalt, nästan sprudlande verk. Titeln anspelar på den något mekaniska pianostämman, litet som en speldosa med tonsättarens egna ord. Därpå Hans Abrahamsens Six Pieces för samma besättning. I sex satser med etiketter som Serenad, Blues, Marcia Funebre fick kända musikaliska former mycket personliga uttryck. Lugnt och milt, motvilligt dröjande, sedan intensivt för att stilla dö bort i ett diminuendo "For the Children".

Leilei Lians stycke med den andligt inspirerade titeln "OM" för horn och elektronik och med Sören Hermansson i den ytterst krävande valthornsstämman var en upplevelse. En mässande början djupt ner i registret, sedan ljusare och snabbare. Efter ett antal ursprungligen improviserade figurer i hornstämman återkom inledningens mässande men nu i ett annat läge. Till sist ett stort lugn; kanske en flik av OM, "den absoluta verkligheten".

Lennart Lundberg var elev till en elev till Chopin men hans musik förmår inte förmedla samma känslor som mästarens och saknar hans fantasi och infallsrikedom. Mårten Landström spelade virtuost om än inte så nyanserat, utöver växlandet mellan forte och fortissimo.

Den bakvända tidsresan slutade hos Brahms och hans horntrio som fick ny lyster. Samspelet mellan de tre musikerna var perfekt. De två första livliga satserna följdes av det vackert sorgsna adagiot varefter allt kulminerade i finalen med ett härligt musikaliskt driv. Sist en bonus: ur Johan Ulléns Dödssynderna, Tango Hybris, som elegant och svängigt turnerade en rad tangoschabloner och fick publiken på fötterna.

Kammarmusikföreningen
måndag 19 november
Alfvénsalen, Uppsala