Total närvaro med Susana Baca

Hela sammanhanget andas respekt när Susana Baca kliver upp på Katalins scen. Det är svårt att tänka sig annat än att åren som lärare, innan hon på äldre dar slog igenom som sångerska, var lika framgångsrika som musikkarriären.

Hela hennes agerande på scenen speglar mystiken och uttrycksfullheten som gjort musiken uppskattad världen över. Susana Baca handlar rakt igenom om känsla. Såväl i den distinkta sången som i de kraftfulla ansiktsuttrycken.

De fem låtarna från senaste albumet Travestías, som kommer i mitten av konserten är mäktigast. Sammansmältningen av äldre poesi och tolkningar av moderna sånger suddar ut gränserna mellan högt och lågt och gammalt och ungt. Det sägs ju att tala tyst är det bästa sättet att göra sig hörd. Och i Susana Bacas fall stämmer det. Musiken väsnas inte, är inte på något sätt högljudd, vilket gör effekten av de små variationerna mycket effektiva. En klar höjdpunkt är den lysande versionen av den irländska singer/songwritern Damien Rices Volcano.

Eftersom jag inte kan spanska förstärker mellansnacken mystiken och det andaktsfulla. Jag är osäker om Susana Baca läser upp dikter eller bara pratar. I vilket fall blir effekten att hon tycks höja sig över alla världsliga ting. Allt som betyder något är musiken och framträdandet. Och det finns just nu och just här. Alla människorna och alla händelserna som en gång gav upphov till de gamla afroperuanska låtarna är just den här kvällen kanaliserade i Susana Bacas kropp och röst. Närvaron är total.

Och så fortsätter det. De lite mer svängiga låtarna Bartola och Dona Soledad bryter visserligen förtrollningen något och ger konserten mer dynamik. Susana Baca dansar runt på sina bara fötter och känns genast mer mänsklig. Men närvaron och koncentrationen släpper hon aldrig på. Vare sig tempot är högt eller lågt känns Susana Baca som den bästa representanten afroperuansk musik någonsin haft och någonsin kommer att få. Det är bara att vara tacksam för att man lever just nu och får uppleva det.

Total närvaro med Susana Baca

Andreas Jakobsson är tacksam över att leva just nu och få uppleva den kanske bästa representanten för afroperuansk musik någonsin.