Tongestik med färgnyanser

Uppsala Tonsättartävlings två förstapristagare fick inleda torsdagskvällens konsert med sina vinnande verk. Andrea Tarrodis verk Zephyros (västanvindens gud i grekisk mytologi) var först. Hennes tätt sammanhållna musik var en veritabel färgpalett; atmosfärisk, uttrycksstark musik, stundtals gnistrande gul som skarpt solljus.

Pristagarkollegan Jonas Valfridssons verk The Only Thing That You Keep Changing Is Your Name innehöll mer utåtriktat virtuos klangbehandling, även om resultatet ibland blev ljudande obalans. Ofta mer aggressivt mörkröd musik, trots det överraskande tvärt dämpade slutet. De var två mästerverk i miniatyr i sensibla framföranden, väl förtjänta av sina pris.
Kvällens solist Magnus Båge kom så in beväpnad med två flöjter, varav den ena var försedd med Båges egen uppfinning; "expression slide", något som möjliggör för honom att spela tonglidningar (glissando) både uppåt och nedåt (vete sjutton hur det går till?!).

Rolf Martinsson har skrivit sin flöjtkonsert Shimmering Blue just med Båge och hans uppfinning i tankarna. Replikskiften, starka och mer dämpade, där i orkestern vibrafonen var tydligast dialogpartner, skapade en blandning av inåtvändhet (med viss blueskänsla, därav verkets namn) och överraskande starka utbrott. Mittdelens glissandi var riktigt klangsköna. Hela verket utfördes mycket uttrycksfullt och skickligt av såväl solist som orkester.

Tyvärr utfördes det sista verket, Jean Sibelius Symfoni 1 e-moll (från 1899, mer än ett sekel bakåt!), inte med hundraprocentig precision och intonation. Verkets starka partier överdrevs och klangbalans stråkar/blåsare plus slagverk var ofta inte den bästa. Men visst gav verket en känsla av Finlands gröna, oändliga skogar, upplevda av både öron, inre syn och doft. En mäktig avslutning på en rikt varierad, men onödigt lång konsert blev det.

Tongestik med färgnyanser

Spännande nutida musik i fräscha framföranden som tyvärr följdes av för kvällen alltför gammal och onödigt mastig musik i en totalt sett alltför lång konsert, anser Anders Bragsjö om torsdagens konsert i Konserthuset.