Tillbakalutad Törnqvist

Rebecka Törnqvist bjöd på en tillbakalutad spelning som drog åt jazzhållet när hon besökte Katalin på onsdagskvällen, skriver Stefan Warnqvist.

Låtlistan blev ett nytt övertygande bevis på hur många guldkorn Törnqvist har på sin meritlista.

Låtlistan blev ett nytt övertygande bevis på hur många guldkorn Törnqvist har på sin meritlista.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Konsert2009-11-26 14:36
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Rebecka Törnqvist spelade på Katalin för ganska exakt ett år sedan blev det en av förra årets allra bästa musikupplevelser. Lokalen var fullsatt och publiken ägnade musiken total uppmärksamhet utan störande privatsamtal som det ibland kan vara. I kombination med hennes uttrycksfulla röst, de välskrivna låtarna och musikernas fingertoppskänsla blev det en storartad kväll.

Förväntningarna var således högt ställda när hon och hennes musiker återvände till Uppsala. Denna gång var anslaget akustiskt och drog åt det softa jazzhållet. Törnqvist fick sällskap på scenen av Peter Fors på kontrabas, fiol och Höfnerbas, Mattias Blomdahl på gitarrer och klaviatur och Niklas Gabrielsson på trummor, en spännande kombination av musiker som gav låtarna en blandning av skörhet och intensitet.

Halvvägs in på spelningen fick Gabrielsson även visa sin förmåga som sångare när han och Törnqvist sjöng duett i Sweet Alouette. Deras stämmor vävdes samman lika stämningsfullt som bakgrundsdekoren övergick från dovt vinröd till lila i fas med musiken.

Publikleden var något glesare den här gången, energiflödet mellan musiker och åhörare mer avvaktande, och responsen efter låtarna artig snarare än sprudlande. I sina mellansnack gav Törnqvist flera kryptiska tolkningar av låtarna kopplade till fåglar, vilket gav en underhållande och rolig twist. Effekten förtogs dock något av att de "riktiga" tolkningarna av texterna i regel följde.

Låtlistan blev ett nytt övertygande bevis på hur många guldkorn Törnqvist har på sin meritlista. I wanted this to be your song och "30-årskrislåten" Short and sweet gjorde sig särskilt väl i dessa tillbakalutade tappningar, och extranumret Tremble my heart gav som alltid rysningar av välbehag. En oväntad jazztolkning av den drygt kvartssekelgamla Bowie-hitten Let's dance hörde också till kvällens glansnummer.

Även om spelningen inte nådde samma höjder som förra årets magiska kväll var det på det hela taget en lyckad musikafton.
Rebecka Törnqvist
Katalin, onsdag